# ID: svediakorp-gov457550
# author: Udo Bullmann (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 216
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag är för att anta en gemensam stadga för alla Europaparlamentets ledamöter.
Ett fungerande Europaparlament är i hög grad beroende av att det finns en bra och enhetlig stadga.
I en sådan stadga måste dock moderna, EU-omfattande regler om Europaparlamentarikers åtalsfrihet vara centrala.
I resolutionsförslaget uppmanas medlemsstaterna att se över bestämmelserna i ett protokoll från 1965.
Ingen sådan regel återfinns i själva förslaget till stadga.
Eftersom jag betraktar detta som en grundläggande brist har jag – liksom jag gjorde i december 2003 – röstat mot förslaget till stadga.
I händelse av att stadgan träder i kraft 2009 hoppas jag verkligen att denna brist kommer att ha avhjälpts till dess genom en regel om Europaparlamentarikers immunitet som är bindande, rättvis och enhetlig i hela EU.
Willi Rothleys ursprungliga förslag var påfallande överlägset den föreliggande texten, inte bara i detta hänseende, eftersom den förkroppsligade en parlamentsstadga som inom en lång rad andra områden var modernare och mer begriplig för allmänheten än de nationella reglerna, även dem som gäller i Tyskland, inte minst när det gäller sådana saker som kravet på att ledamöterna skall betala en avgift för sina egna pensioner, vilket det saknas föreskrifter om i många nationella lagstiftande församlingars reglementen.
