# ID: svediakorp-gov457513
# author: Bernard Poignant (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 410
# sentences: 33
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag är fransman, men kommer från Bretagne, till skillnad från Britannien, och jag kommer till och med från Cornouaille, motsvarigheten till hertiginnan Camillas Cornwall, så jag kan kanske förlåtas.
Hundraårskriget har redan nämnts.
Ni har till och med uppmanats att genomföra en Tour de France, även om en amerikan kommer att vinna loppet.
Själv råder jag er att göra ert ordförandeskap till ett Austerlitz, inte till ett Waterloo.
När EU genomgår en kris talar man alltid om dess värden.
Den stora krisen är kriget.
Det stora värdet är förmågan att förlåta.
Det var förmågan att förlåta som möjliggjorde fördragen på 1950-talet.
Den andra krisen, av årgång 2000, var det större EU.
Det var det kalla krigets efterdyning.
Det stora värdet var viljan att dela.
Och om vi vill tala till folket om den brittiska rabatten, om denna check, bra.
Låt oss tala om värden först och sedan fastställa politiken.
Detta är rätt i fråga om sysselsättning, särskilt för dem som inte har någon, så länge vi inte skadar arbetsrätten.
Viljan att dela är sann för dem som just har anslutit sig till EU och för dem som kommer att ansluta sig.
De behöver vårt stöd.
Den är sann för utvecklingsländerna.
Bra initiativ att skriva av fattiga länders skulder!
Den är sann när det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken, och jag för min del är inte särskilt glad över att ungefär en fjärdedel av de franska jordbrukarna lägger beslag på tre fjärdedelar av EU: s pengar.
Om ni kan få ordning på allt detta, lyfter jag på hatten för er.
Det finns andra än hertigen av Bedford.
Vi har också våra små hertigar i det här fallet.
Ni kommer dock inte att lyckas göra allt detta med 1 procent.
Det räcker inte.
Det finns inte tillräckligt på bankkontot.
Jag föreslår därför att ni reser till Paris.
Träffa Jacques Chirac.
Bjud honom på middag.
Ni skall se att ni kommer att förlikas.
Ni båda, och fyra andra parter, måste dock anstränga er mer.
Annars kommer ni att upptäcka att inställningen ” var och en för sig själv ” kommer att växa sig starkare igen.
Och detta får inte hända.
