# ID: svediakorp-gov457484
# author: Francis Wurtz, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 848
# sentences: 41
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Barroso!
Ni, herr Blair, har visat på dagens EU: s tragiska oförmåga att uppfylla våra medborgares förväntningar.
Ni talade om förändring, modernisering och solidaritet.
Utmärkt.
Låt oss nu titta lite närmare på saker och ting.
Vi har vid tre tillfällen under en månads tid, och varje gång i helt olika sammanhang, getts möjlighet att stifta bekantskap med det brittiska ordförandeskapets främsta prioriteringar.
Första gången var den 26 maj i form av ett kortfattat och mycket specifikt uttalande av finansminister Gordon Brown inför underhuset.
Låt mig påminna er om fyra punkter.
För det första, jag citerar: ” Alla lagstiftningsförslag måste granskas med avseende på deras inverkan på konkurrenskraften. ”
För det andra, en oberoende, näringslivsledd rådgivande grupp bör inrättas ” för att ge näringslivet en central roll i EU: s lagstiftnings- och förenklingsprocess ”.
För det tredje, ” kommer vi att hålla en konferens i London i juli om minskning av det statliga stödet ”.
För det fjärde, ” kommer vi att uppmana till upprättande av en gränslös transatlantisk finansmarknad ”.
Man kan inte direkt påstå, herr premiärminister, att dessa åtaganden är modiga socialt sett.
Ändå sade ni några dagar senare i en intervju med att ni ville vara mottaglig för vad som just framkommit i de franska och nederländska folkomröstningarna.
Därför stämde ni då, till eftertanke om EU: s sociala modell.
Jag tror verkligen att det är nödvändigt med eftertanke, men den behövs för att vi skall kunna dra lärdom av den systematiska nedmontering som denna ökända modell har utsatts för nästan överallt under de senaste åren, under devisen ” marknaden framför allt ”.
Som kommissionsledamot Charlie McCreevy så träffande framhöll i samband med European Policy Forum den 24 januari, jag citerar: ” Vi måste komma ihåg att programmet för den inre marknaden är den ojämförligt största avregleringsinsatsen i modern tid. ”
Nu gäller det att gå vidare med den EU: s sociala modell, visst, men i vilken riktning?
Ni tycks vara övertygad om att er egen modell är överlägsen i det avseendet, eftersom den begränsar den synliga arbetslösheten till omkring 5 procent av den aktiva befolkningen.
Kan den symboliska siffran sammanfatta denna modell?
Det verkar inte vara fallet för alla människor i Förenade kungariket.
EFS: s generalsekreterare John Monks, en vän till er, menar till exempel att den anglosaxiska modellen inte är mer populär hos de brittiska väljarna än någon annanstans i Europa.
Jag tror att många Labourföreträdare i Förenade kungariket vill ha långtgående förändringar.
Varför bryr ni er inte om dem?
Vi har mer att vinna på att lyssna till tvivel än på att upprepa självklarheter.
Tredje gången vi fick en inblick i era ambitioner för ert halvår som ordförande och därefter var förstås under er föreställning vid Europeiska rådets senaste möte.
Som det står i en välkänd visa vill ni dra ett streck över det förflutna, eller åtminstone börja om från början med den gemensamma jordbrukspolitiken och budgeten.
Utmärkt, men i så fall finns det även i det sammanhanget en enda relevant fråga: för att förändra i vilken riktning?
Vad den gemensamma jordbrukspolitiken beträffar håller jag med om att vi bör anpassa stödet för att ta hänsyn till miljön och stads- och landsbygdsplaneringen och för att undvika produktivism.
Jag håller också med om att vi bör ifrågasätta exportsubventioner som direkt konkurrerar med produktion i utvecklingsländer, särskilt i Afrika.
Jag ställer mig dessutom helhjärtat bakom ett tak för stödet, så att det inte får till resultat att de rika, eller pseudobönderna i överhuset, blir ännu rikare, men jag går inte med på att kasta ut barnet med badvattnet: en genuin jordbrukssektor som skyddar oss från gissel som galnakosjukan och garanterar vår rätt i förhållande till jordbruksindustrin, särskilt i Förenta staterna, att bestämma över våra egna livsmedel.
Det är en civilisationsfråga.
När det gäller den ökända rabatten måste ni förr eller senare ge upp den, för den strider mot allt sunt förnuft.
EU-medborgarna bör få veta att beloppet på denna check är större än hela EU: s forskningsbudget för 2005.
Det motsvarar mer än allt föranslutningsstöd till Rumänien och Bulgarien under tre år.
I år är det lika stort som hälften av allt jordbruks- och strukturstöd till alla tio nya medlemsstater.
Det ger er möjlighet att slippa ifrån ert ansvar för utvidgningen, och det hjälper er utan tvekan att finansiera kriget i Irak.
Slutligen är ert bidrag till finansieringen av EU: s budget 4,5 procentenheter lägre än er andel av gemenskapens inkomster.
Vad är det för slags solidaritet?
Vill ni tala om framtidens Europa, herr Blair?
Utmärkt, sätt i gång, låt oss diskutera detta!
