# ID: svediakorp-gov457479
# author: José Manuel Barroso, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-23
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,819
# sentences: 83
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr rådsordförande, ärade parlamentsledamöter!
Vi har gått in i en turbulent period inom EU-politiken och förra veckans svåra möte i Europeiska rådet återspeglar helt enkelt detta.
Om inget annat så påvisades under EU-ledarnas möte förra veckan behovet av det nya politiska samförstånd som jag efterlyste här i kammaren för ett tag sedan, ett samförstånd som är nödvändigt om vi skall undvika all ideologisk konfrontation och handlingsförlamning, ett samförstånd som krävs om vårt program för välstånd, solidaritet och säkerhet skall bli framgångsrikt.
Bästa sättet att föra medborgarna närmre EU är att erbjuda lösningar på de konkreta utmaningar de står inför.
Premiärminister Tony Blair, ert ordförandeskap infaller vid ett avgörande läge för EU.
Att säga detta har blivit en kliché men denna gång råkar det vara sant.
Detta har en stor inverkan på det ansvar som ni nu skall axla.
Det väcker också stora förväntningar.
Förenade kungarikets meritlista av pragmatik och resultatorienterad handling kommer att sättas på prov under de kommande sex månaderna.
Premiärminister Blair, som statsman har ni mycket stor erfarenhet och övertygelse, och ni har i dag bekräftat ert engagemang för EU som ett politiskt projekt.
Därför är jag helt övertygad om att ni kommer att leda en integrerande och konstruktiv diskussion om vad EU kan göra för sina medborgare och skapa den enighet som krävs för de brådskande beslut som EU behöver.
Jag är mycket glad över att Förenade kungarikets ordförandeskap som nu tillträder har som prioritet att uppnå detta nya samförstånd och att spela en aktiv roll under den betänketid som Europeiska rådet har bett om.
Som jag skisserade här i går kommer kommissionen också att helt leva upp till den speciella roll den blivit tilldelad i denna diskussion om EU: s framtid.
Ni minns säkert att jag föreslog möten med alla medlemsstater – inklusive nationella parlament, arbetsmarknadens parter, det civila samhället och ungdomar – för att lyssna och utbyta idéer.
Ett strategidokument kommer att stödja sig på resultaten från denna diskussion och ta itu med grundläggande frågor om EU: s framtid.
Detta kommer att pågå fram till Europeiska rådets möte nästa juni, under det österrikiska ordförandeskapet, då vi kommer att ompröva situationen.
Jag är säker på att Europaparlamentet kommer att spela en avgörande roll i allt detta.
EU: s dagliga arbete fortsätter, vilket 50 års historia har lärt oss, även under en av dess periodiskt återkommande kriser – precis som det skall.
Det är ytterst viktigt att vi tar itu med de kärnfrågor som hjälper till att definiera det EU som medborgarna vill ha.
Men vi får inte tappa bort oss i en period av trångsynt självrannsakan.
Det är genom handling, inte ord, som vi kommer att vinna tillbaka allmänhetens tillit och förtroende.
Det finns sannerligen mycket arbete att sätta i gång med, vilket premiärminister Tony Blair klargjorde nyss.
De målsättningar och prioriteringar för Förenade kungarikets ordförandeskap för de nästkommande sex månaderna som han tog upp i stora drag motsvarar i stort sett helt kommissionens och Tony Blair kan räkna med vårt stöd och våra råd under arbetet att uppnå dem.
Jag vill ta detta tillfälle i akt att särskilt lyfta fram en eller två av dem.
Ekonomisk förnyelse och ekonomiska reformer är fortfarande en hörnsten för denna kommission.
Under de kommande sex månaderna kommer vi att få se att konkreta steg tas för att den nya livskraftiga Lissabonagendan skall bli en realitet.
Halvtidsöversynen av Lissabonagendan har vi lämnat bakom oss.
Nu är det tid för handling på både EU-nivå och nationell nivå.
Medlemsstaterna kommer att presentera sina nationella reformprogram i oktober.
Dessa kommer att i detalj visa de huvudsakliga åtgärder som de vidtar för att stödja vårt program för tillväxt och arbete.
Kommissionen kommer å sin sida att presentera ett reformprogram för gemenskapen i sommar.
I detta kommer man att ange de olika insatser som prioriteras, både rättsliga och finansiella, som måste antas eller beslutas om på EU-nivå till stöd för Lissabonagendan.
Våra ambitioner med Lissabonagendan kommer naturligtvis att mer eller mindre modifieras av det slutliga resultatet från budgetförhandlingarna.
Det är synd att de största nedskärningarna i de nuvarande förhandlingarna hamnar på just den rubrik som mest stöder politik gällande Lissabonagendan.
Detta skulle inte ha hänt om länderna i ” enprocentsklubben ” inte kämpade för att sänka EU: s ambitioner.
Men nu brådskar det verkligen att nå en överenskommelse för att undvika handlingsförlamning i unionen efter 2006, en handlingsförlamning som kommer att få en negativ inverkan på vår politik och våra medlemsstater, speciellt de nya.
De nya EU-medlemmarna förväntar sig konkreta tecken på vår solidaritet och inte bara ord.
Därför måste vi anstränga oss ytterligare med de befintliga förslagen och det luxemburgska ordförandeskapets arbete.
Det betyder inte att vi bör överge sökandet efter en bättre balanserad budget som återspeglar en bra kompromiss mellan de befintliga utgifterna i vår beprövade och ansatta politik, i synnerhet sammanhållning och vår nya politiska dagordning för tillväxt och arbete.
Därför begärde jag en översynsklausul redan före Europeiska rådets möte.
Vi behöver en översynsklausul eftersom vi inte exakt kan veta hur världen kommer att se ut 2013.
Men vi kan inte vänta till 2013.
Eftersom det brådskar är det inte rimligt att ifrågasätta allting nu.
Det rimliga är att godkänna budgeten nu, arbeta på grundval av det luxemburgska ordförandeskapet och godta en översynsklausul under den budgetplansperioden …
… så att vi kan anpassa prioriteringarna, utgifts- och resursstrukturen till de ändrade omständigheterna.
Ansvaret ligger nu hos Förenade kungarikets ordförandeskap att se till att detta slutförs snabbt, och kommissionen är redo att samarbeta med företrädare för ordförandeskapet och andra medlemsstater för att genomföra detta.
Ett av huvudämnena i Lissabonagendan är frågan om bättre och enklare lagstiftning.
Det var ingen slump att kommissionens första stora initiativ att genomföra den reviderade Lissabonstrategin var dess meddelande i mars om bättre och enklare lagstiftning för tillväxt och sysselsättning.
I detta sammanhang har vi bett om ett närmare samarbete mellan EU och medlemsstaterna.
Förenade kungarikets bidrag kommer att vara nödvändigt för att denna process skall lyckas.
Parlamentet och ministerrådet måste också ta nya tag för att se till att de regler ni antar är användbara och har en god kvalitet.
Ett första mål måste vara att nästa månad komma överens om en gemensam strategi för konsekvensbedömning inom alla tre institutioner.
I vårt försök att minska på byråkratin och de onödiga administrativa bördorna granskar vi nu de förslag som tidigare kommissioner har lagt fram men som ännu inte har antagits av lagstiftarna.
Vårt mål är att se till att förslag under behandling är i linje med våra Lissabonprioriteringar.
Ungefär 200 förslag under behandling granskas nu.
Tidigt i höst kommer vi att dra slutsatsen om dessa bör vara kvar, ändras eller helt enkelt tas bort.
I oktober kommer kommissionen slutligen att presentera nästa fas i förenklingsprogrammet och upprätta ett arbetsprogram för 2006 – 2007.
Afrika är en annan prioriterad fråga som jag vill lyfta fram bland de många som pockar på uppmärksamhet.
Jag har alltid sagt att Afrika borde vara den mest framträdande frågan för kommissionen.
Vi började bra med våra förslag i aprilpaketet som syftade till att påskynda EU: s framsteg för att möta millenniemålen och prioritera Afrika söder om Sahara.
Jag beklagar att det på grund av förra veckans dramatik inte uppmärksammades att Europeiska rådet godtog våra förslag.
Detta ger Förenade kungarikets ordförandeskap en god grund för att försvara EU: s ställning i de viktiga begivenheter som gör 2005 till utvecklingens år, särskilt FN: s toppmöte i september.
Jag vill gratulera Förenade kungariket för att de har gjort Afrika till en prioriterad fråga för sitt ordförandeskap och för G8-mötet eftersom detta kommer att ge de pågående insatserna på EU-nivå en välkommen extra skjuts.
I höst kommer kommissionen exempelvis att presentera en EU-strategi för Afrika som kommer att ge kött på benen åt dess fokus på Afrika.
Detta fokus syftar till att öka EU: s insatser inom tre nyckelområden: styre, inbördes förhållanden och soliditet.
För att kunna ge ett bestämt incitament till reformen av Afrikas styre föreslår kommissionen att man stödjer genomförandet av de reformer som den afrikanska kvalitetskontrollmekanismen har satt i gång.
Kommissionen föreslår också att man fyller på resurserna för fredsorganet för att ge Afrikanska unionen den nödvändiga ekonomiska styrka som behövs för att hantera konflikterna i Afrika.
Vi stöder exempelvis redan Afrikanska unionens uppdrag i Darfur.
Jag är nöjd med att Förenade kungarikets ordförandeskap kommer att fortsätta driva frågorna om klimatförändringar.
Detta är en spetsfråga för kommissionen.
Vi måste inte bara leva upp till våra åtaganden i Kyotoprotokollet utan även förstärka diskussionerna om den internationella klimatpolitiken efter 2012 och vi måste få med våra huvudpartner i denna riktning.
Ett ramverk för åren efter 2012 måste bygga på fem delar: att alla de nationer som svarar för de största utsläppen deltar, att man använder marknadsbaserade instrument, att man inkluderar fler sektorer, såsom internationellt flyg och sjöfart, att man utvecklar och använder ny teknik och stöd för att de fattigaste och värst drabbade länderna på ett effektivt sätt skall kunna anpassa sig till klimatförändringar.
FN-konferensen om klimatförändringar i Montreal i december blir en viktig anhalt för denna diskussion.
I december håller också – och detta är den sista prioriterade fråga jag vill nämna – WTO sitt ministermöte i Hongkong.
Det är ytterst viktigt att vi gör allt vi kan för att detta skall lyckas.
Endast då kan vi på ett snabbt och framgångsrikt sätt slutföra Doha-utvecklingsagendan som är nyckeln till ett ökat välstånd, inte bara för våra medborgare utan även för utvecklingsländernas.
Under Förenade kungarikets ordförandeskap kommer man att påbörja den betänketid som Europeiska rådet har bett om.
Vi måste genom självrannsakan finna ett nytt samförstånd och sträva efter att återfå våra medborgares förtroende, men vi måste också blicka utåt mot våra globala ansvarsområden och möjligheter.
Vi måste vara ett generöst EU, ett solidariskt EU, ett EU med både värderingar och marknader.
Mitt EU – det EU som jag vill vara delaktig i – är stort nog att göra båda dessa saker.
Det EU vi vill ha är ett EU där vi har både ekonomisk och politisk integrering.
Vi tror på EU som ett politiskt projekt.
Jag hoppas att Förenade kungarikets ordförandeskap kommer att ge ett viktigt bidrag till ett politiskt EU och ett dynamiskt EU.
