# ID: svediakorp-gov457474
# author: Manuel António dos Santos (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 355
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag vill börja med att berömma Othmar Karas, som jag också gjorde i vår debatt i Strasbourg för några dagar sedan, för hans långtgående och väl utförda arbete, även om våra ståndpunkter skiljer sig när det gäller de lämpligaste metoderna för att uppnå stabilitet i offentlig finansiering samt betydelsen av detta instrument för den europeiska ekonomins välbehövliga återhämtning.
Den fråga vi står inför är om vi å ena sidan accepterar ett förslag som enligt mig är relativt välbalanserat och därmed lyckas anta detta balanserade förslag innan det luxemburgska ordförandeskapet avslutas, eller om vi å andra sidan hittar ett sätt att skjuta upp processen och kanske leda in den i en återvändsgränd genom en serie ändringsförslag.
Därför anser jag att vår högsta prioritet borde vara sunt förnuft och behovet av att föra den här processen framåt, i stället för att vädja till ledamöterna i kammaren, som kanske motsätter sig antagandet av denna gemensamma ståndpunkt.
Som vi vet antog rådet i mars ett förslag till ändring av stabilitets- och tillväxtpakten och dess två pelare.
Även om det inte är en ståndpunkt jag själv välkomnar så är det helt klart ett steg i rätt riktning mot att förbättra relationerna mellan EU och dess medborgare, vars intressen inte har tillgodosetts på någon praktisk nivå av den ekonomiska styrningen i Europa.
Detta måste vara grunden för vårt arbete.
Frågan vi står inför är naturligtvis inte de offentliga finansernas hållbarhet, och ännu mindre deras konsolidering.
Vår prioritet är snarare att göra pakten mer effektiv och lättare att förstå för samhället som helhet.
Därför vädjar jag till det sunda förnuftet så att vi kan fortsätta med denna process.
Jag vill också påpeka att Europeiska centralbanken (ECB) äntligen verkar vara villig att anta en mer tillväxtvänlig penningpolitik.
Det har sagts att räntenivåerna kommer att falla.
I ett läge när Europeiska centralbanken är beredd att frigöra sig från sin ortodoxi tycker jag inte att det är rätt tidpunkt för parlamentet att envist hålla fast vid sin finansiella ortodoxi.
