# ID: svediakorp-gov457470
# author: Alexander Radwan, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 332
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Det kanske är symboliskt att det som kanske blir den sista debatten före reformen av stabilitets- och tillväxtpakten äger rum så här sent på kvällen.
Pakten läggs tyst till vila, långt bort från allmänhetens ögon.
Hur som helst vill jag tacka Othmar Karas för hans betänkande, och för hans försök att formulera en ståndpunkt för parlamentet som förenar rådets och kommissionens åsikter.
Enligt min åsikt säger det en hel del att rådet kan nå en överenskommelse om ett ytterligare försvagande av stabilitets- och tillväxtpakten i en tid som denna, när det inte kan komma överens om en enda viktig fråga.
Allt detta sker i en tid när euron behöver en stabil ram och när våra huvudmål borde vara att undvika att samla på oss skulder och därigenom öka inflationen.
Framför allt är det en tid när kommissionens position måste stärkas.
Därför tycker jag att det är lika beklagligt att kommissionen har givit sitt samtycke, eftersom detta innebär att ingenting har gjorts för att ta itu med paktens underliggande problem, vilket är att de som bryter mot den sätter sig till doms över sig själva.
Rådet skulle ha ställt sig bakom försöken att konkretisera hur dess egna beslut skall övervakas och tolkas, och kommissionen skulle också ha givit sitt stöd till dessa försök.
De första överträdelseförfarandena mot Italien kommer nu att tydliggöra vilken linje kommissionens avdelningar föredrar.
Allt vi kan göra är att uppmuntra dem att fortsätta kampen för att uppnå en stabil ram för euron och för pakten som styr euron, som är vår gemensamma valuta, även om detta innebär att man hamnar i strid med medlemsstaterna.
Ledamöterna av den förra kommissionen var beredda att göra just detta, och jag vill uppmuntra er att fortsätta att kämpa för pakten och den anda som en gång var förknippad med den.
