# ID: svediakorp-gov457461
# author: Manuel Medina Ortega, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 549
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Under den förra mandatperioden var jag ledamot av utskottet för rättsliga frågor, och jag följde denna fråga och var då på samma sätt som nu mycket förbryllad eftersom vi talar om kommissionens rättsliga ansvar i enlighet med artikel 232 i fördraget, vilken handlar om förfarandet vid underlåtande att vidta åtgärder.
Enligt artikel 232 måste det dock röra sig om ett brott mot fördraget som sådant för att Europaparlamentet skall kunna klaga på ett brott mot fördraget.
Naturligtvis är detta ett direktiv som inte antogs av en tidigare brittisk regering utan av en senare regering, den nuvarande.
Kommissionen inledde ett överträdelseförfarande i enlighet med artikel 226, situationen förändrades, direktivet införlivades och från den punkten var det, som kommissionsledamot Charlie McCreevy har påpekat, enligt EG-domstolens rättspraxis inte möjligt att fortsätta förfarandena inför domstol, eftersom det står i artikel 226: ” Om kommissionen anser att en medlemsstat har underlåtit att uppfylla en skyldighet enligt detta fördrag, skall kommissionen avge ett motiverat yttrande i ärendet efter att ha givit den berörda staten tillfälle … ”
Eftersom staten rättade sig efter kommissionens åsikt finns det för närvarande juridiskt sett inget rättsfall.
Det innebär att jag tror att, som kommissionsledamot McCreevy sade, den enda möjligheten för närvarande är att väcka talan inför de brittiska rättsliga myndigheterna, och inte inför Europeiska unionens institutioner.
Rent rättsligt skulle vi kunna säga att för närvarande varken parlamentet, kommissionen eller EG-domstolen är rätt forum för att hantera denna typ av klagan.
Detta är tyvärr så som fördraget är formulerat.
Vi skulle kunna ha ett annat fördrag, som skulle fastställa skyldigheter för kommissionen när det gäller saker som har inträffat tidigare, men i detta fall är EG-domstolens rättspraxis tydlig, och det är därför jag hade och än i dag har invändningar i denna fråga.
Det innebär att fördraget inte berättigar kommissionen att väcka talan mot en stat inför EG-domstolen när staten väl har rättat sig efter Europeiska unionens lagstiftning.
Det är vare sig ett matematiskt, direkt eller automatiskt system, utan staten måste först uppmanas att lyda, och när den gör det avslutas förfarandet; från den punkten kan kommissionen inte göra någonting.
Vid det här laget anser jag att både kommissionens tidigare svar och det svar som kommissionsledamot McCreevy just har gett oss är helt tillfredsställande.
Jag rekommenderar att de som berörs av Lloyd ’ s-fallet vänder sig till brittiska domstolar och vidtar lämpliga åtgärder i enlighet med brittisk lagstiftning, men jag anser att det är meningslöst att vi överväger detta förfarande för närvarande; det är ett enormt slöseri med tid för parlamentet, och vi skulle till och med kunna gå så långt som att säga att det också skulle vilseleda dem som har drabbats, eftersom det leder in dem på en väg som inte leder någon vart.
De brittiska domstolarna är deras enda chans att lyckas; jag tror till och med att det i några fall redan har väckts talan inför dessa domstolar.
Detta är det enda man kan göra.
Och det är vad jag rekommenderar de människor som berörs av denna typ av klagomål.
