# ID: svediakorp-gov457429
# author: Manuel Medina Ortega (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 267
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Mitt anförande i kväll rör ett sidospår, nämligen granskningen av den rättsliga grunden för den föreslagna förordningen.
Ett tag ansåg föredraganden att en ändring skulle göras, närmare bestämt ett undantag från artikel 22 i konventionen som innebär att Schengenavtalet genomförs, och lade fram ändringsförslagen 85 och 70.
Enligt artikel 22 i konventionen skall utlänningar anmäla inresa till behöriga myndigheter, antingen vid inresetillfället eller inom tre arbetsdagar därefter, och medlemsstaterna skall fastställa villkor för och undantag från detta.
Utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor tog upp frågan med utskottet för rättsliga frågor, och efter att ha studerat den kom detta fram till slutsatsen att den föreslagna ändringen skulle göra det nödvändigt att se över den rättsliga grunden och att artikel 62.1 och artikel 62.2 inte skulle räcka, utan att också artikel 62.3 i fördraget måste tas med, eftersom artikel 62.3 i fördraget handlar om under vilka villkor som tredjelandsmedborgare kan resa fritt inom medlemsstaternas territorier under en period om högst tre månader.
Det var vad utskottet för rättsliga frågor ansåg.
Sedan kom föredraganden fram till en överenskommelse med utskottet om detta och bedömde inte att det var nödvändigt att driva ändringsförslaget vidare.
Således behöver vi nu inte ändra i den rättsliga grunden.
Hur som helst är kanske den enda nyttan med detta arbete att vi nu vet att man måste hänvisa också till punkt 3 i artikel 62, och inte bara till punkterna 1 och 2, när man hänvisar till Schengenavtalet.
