# ID: svediakorp-gov457410
# author: Hans-Peter Martin (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 347
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att detta utan tvekan är ett epokbildande ögonblick i denna kammares historia, för denna debatt och omröstning är, strikt uttryckt, olaglig, och innehållet i denna stadga utgör nu ett paket av privilegier som underminerar demokratin.
Jag förutspår att det som en överväldigande majoritet av ledamöterna i denna kammare har uppnått i dag, och utan tvekan kommer att slutföra i morgon, kommer att gå till historien som den slutgiltiga spiken i Europeiska unionens kista.
Dess slutresultat är att ett folkvalt parlament blir så skilt från verkligheten att många från hög höjd betraktar de verkliga problem som drabbar Europa – oavsett om det rör privilegierade middagsarrangemang eller något annat.
Det är sex år sedan jag kom till detta parlament som övertygad anhängare av EU och huvudkandidat för samma parti som vår talman, som just nu sitter som ordförande och tillåter att detta händer.
Jag trodde att vi skulle kunna undkomma globaliseringens snara och gör den europeiska drömmen till verklighet – i stället har jag tvingats ägna dessa sex år åt att se på när den europeiska snaran gillras – steg för steg, i en följd av omdömeslösa beslut, genom det ena paketet av privilegier efter det andra.
Det är tragiskt.
Jag är emellertid fortfarande övertygad om att det är möjligt att uppnå verklig, allvarlig demokrati på EU-nivå, även om det naturligtvis inte kan ske på ett sådant här sätt.
Att anklaga större delen av parlamentet för att vara blint, såsom sker gång efter annan, är samtidigt en förolämpning mot de blinda.
Min farfar var blind, och han var ändå mycket känslig, och hade en känsla för och upptäckte många saker.
Detsamma kan inte sägas om större delen av parlamentet.
Jag önskar ett långt liv åt varje verkligt, demokratiskt parlament som är nära folket och knyter samman människor.
Det måste sägas att detta inte är ett sådant – det är snarare en koloni för de privilegierade.
