# ID: svediakorp-gov457409
# author: Umberto Pirilli, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 426
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Jag kommer inte att hålla det anförande som jag hade förberett, och det ber jag om ursäkt för, men Nicolas Schmits anförande tvingar mig att snabbt ändra ramen för mitt anförande.
Jag anser att uttrycket ” samma arbete, samma lön ” är helt skandalöst.
Jag säger det som jurist, som juridisk expert: det är otänkbart att en ledamot framställer sig som en anställd som får en lön.
Ledamoten har ett traktamente och därför en känsla av värdighet, och om vi vill ge det tillbaka till parlamentet är vi de första som är skyldiga att följa dess regler, vilka förutom skriftliga regler också är regler om uppförande, och ibland ohörsammade regler.
Bland dessa regler måste EU-rätten garantera jämlikhet.
Jag frågar Nicolas Schmit om det finns en jämlikhetsprincip genom vilken ett femstjärnigt hotellrum i en av de nya medlemsstaterna kostar motsvarande 40 euro, vilket var vad vi upplevde för två veckor sedan i Krakow i Polen, samtidigt som ett hotell av samma standard i Rom, Paris eller någon annan europeisk huvudstad kostar motsvarande 500 eller 700 euro.
Samtidigt som man kan äta ute för 10 euro i en restaurang i ett av länderna i öst tar en restaurang av samma kvalitet i Italien, Tyskland eller Frankrike ut 70, 80 eller 100 euro.
I dag spelar vi en roll, fullt medvetna om att vi åtminstone är hycklare.
Ur juridisk synvinkel anser jag att det är oacceptabelt, delvis på grund av att den tolkning som vi skall ge – och jag talar bara om artiklarna 9 och 10, herr talman – är att ledamöterna har rätt till ett skäligt traktamente, som är tillräckligt för att ge dem ett oberoende liv.
Vad är då skälighet och oberoende för en ledamot?
Oberoende i förhållande till vad, om ledamotens dignitet enligt artikel 10 betraktas som 38,5 procent av grundlönen för en domare i EG-domstolen?
Jag ber om att detta inte skall anges – det traktamente som behövs skall fortfarande anges, men inte genom att det knyts till en statstjänstemans.
Ledamotens värdighet härrör från att han väljs direkt av folket.
Att väljas av en italiensk valmanskår om 15 miljoner väljare, som jag, är inte detsamma som att bli ledamot i en ordnad lista, som framställs av partierna i ett annat land där en person inte har några utgifter ...
