# ID: svediakorp-gov457404
# author: Maria Berger, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 775
# sentences: 23
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Jag måste erkänna att jag, så sent som för ett par veckor sedan, aldrig trodde att vi någonsin skulle komma så nära ett antagande av vår ledamotsstadga.
Om någon förtjänar ett särskilt tack för denna oväntade händelseutveckling är det det luxemburgska ordförandeskapet, även om jag mycket väl kan tänka mig att det skulle ha föredragit – och betraktat det som viktigare – att nå framgångar på annat håll.
Jag vill också tacka parlamentets talman för hans insatser när det gäller denna fråga, samt ordföranden för vårt utskott för rättsliga frågor.
Att vi är så nära målet att få vår stadga beror till stor del på vår före detta ledamotskollega och föredragande Willi Rothleys engagemang, som jag vill gratulera, och som rådsordföranden redan har nämnt.
Jag hoppas att jag gör det han skulle ha velat när jag påminner om tre grundprinciper som alltid har underbyggt vår begäran om en gemensam stadga.
Bortsett från det som skett innan var det införandet av direkta val till Europaparlamentet 1979 och de successiva förbättringarna av parlamentets rättigheter och privilegier, såsom gemensam lagstiftningsbefogenhet för EU och att parlamentet blev en av budgetmyndigheterna, som gjorde det fullständigt olämpligt och otillbörligt att parlamentsledamöternas rättigheter skulle vara underställda nationell lagstiftning, och att vi skulle vara beroende av de nationella parlamenten.
Som vi alla vet är en följd av detta att vi, ledamöter av samma parlament, nu är underställda 25 olika nationella system av bestämmelser, vilket gör att principen om att alla ledamöter av parlamentet är likvärdiga till en parodi.
Den kritik som har riktats mot de interna arrangemangen, däribland förbättringen av de låga grundlönerna, är i viss mån motiverad.
Allt detta ger oss minst tre goda skäl till att vilken ledamotsstadga som helst är bättre än ingen, men det råder inget tvivel om att det dokument som vi nu har framför oss, som en lång tid har bollats fram och tillbaka mellan rådet och parlamentet, betyder mer än så.
Det handlar om ett välavvägt och passande förslag, som bidrar till att lösa de problem som jag redan har nämnt, även om vi nu måste räkna med att det blir nödvändigt med långa övergångsperioder när vi går mot ett standardiserat system.
Personligen skulle jag, liksom andra, ha velat att vissa av arrangemangen var annorlunda.
Jag skulle till exempel ha velat se högre bruttolöner och att vi själva betalar in våra pensionsinbetalningar, men det är uppenbarligen varken rätt tid eller plats för att införa många olika och sinsemellan motstridiga individuella varianter.
Om vi vill ha en stadga är denna stadga den enda vi kommer att få, och därför kommer min grupp att rösta för den i morgon.
Vi uppfattar även ett problem med skäl 12, och vi har redan röstat emot det i utskottet för rättsliga frågor.
Vi har begärt delad omröstning om det, och min grupp kommer att rösta mot skäl 12, även om vi inte vill att stadgan skall falla på sista hindret till följd av något som är ett allmänt problem, men som inte har någon rättslig betydelse.
Vi motsätter oss även ändringsförslaget till artikel 23, i den form det antogs av utskottet för rättsliga frågor, på grund av att Europaparlamentet, som EU-institution, skulle kunna göra utbetalningar, inte bara i euro, utan även i andra valutor utanför euroområdet.
Jag anser att det skulle vara olämpligt att ett organ som Europaparlamentet skulle göra utbetalningar i andra valutor än euron, och detta skulle även medföra många administrativa problem för parlamentet.
Vi kommer därför att motsätta oss detta tillägg, som för övrigt inte fanns med i den ursprungliga versionen.
Jag vill upprepa mitt varmaste tack till alla som har deltagit i detta arbete, och även, i rättvisans namn, påpeka att vi kommer att lägga fram ett antal tillägg till den resolution som vi skall anta i morgon.
Det är särskilt viktigt för oss att ge uttryck för vår önskan om en stadga för assistenter.
Det är inte mer än rättvist att det, om vi parlamentsledamöter äntligen får en uppsättning regler som gäller för alla, även bör finnas en stadga som ger vår personal en ny rättslig ställning.
Detta innebär inte att den ena skall vara beroende av den andra, men vi som parlamentsledamöter bör göra allt som står i vår makt för att erbjuda vår personal rimliga anställningsförhållanden.
