# ID: svediakorp-gov457383
# author: Lasse Lehtinen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FI
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 314
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Krisen i EU, som är följden av två folkomröstningar, är ett tydligt tecken på att den politiska eliten inte har kontakt med folket.
Skillnaden mellan propaganda och verklighet är så oerhört stor att väljarna har slutat lyssna.
Om solidaritet mot de nya medlemsstaterna till exempel inte blir något mer än ett omnämnande i ett tal med anledning av ett speciellt tillfälle, har folket ingen anledning att tro på allt annat som sägs.
Nu har det blivit så att en folkomröstning kan anordnas om vilken fråga som helst, och att svaret alltid kommer att bli nej.
Nationernas ledare har bara sig själva att skylla.
De saknar modet att tala om för väljarna att det inte finns något alternativ till globaliseringen, och att den inte kan motverkas genom politiska beslut, men att vi kan anpassa oss till den genom att fatta de rätta besluten.
Samma ledare, som i sina tal klagar på att Lissabonstrategin kommer alldeles för sent, tillåter en situation där inte ens de beslut som har fattats i en medlemsstat genomförs i deras egen.
I stället får Bryssel skulden för problemen och motgångarna.
Folkomröstningar är inte helt lämpliga som ett verktyg för alleuropeiskt beslutsfattande.
De nationella regeringarna och parlamenten måste ha modet att fatta de nödvändiga besluten.
Att förklara och motivera EU-politik är alltid en lokal fråga, om vi vill att folket skall förstå våra goda avsikter.
Till slut betalas dock räkningarna för våra gemensamma beslut från de nationella budgetarna, och följaktligen kan endast den franska regeringen med någon trovärdighet förklara för sina medborgare att jordbrukets ställning på denna kontinent har förändrats, och endast britterna kan få sina egna medborgare att förstå att den rabatt England får för sina EU-bidrag härrör från gångna tider och annorlunda förhållanden.
