# ID: svediakorp-gov457375
# author: Borut Pahor (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 325
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


Den lätthet med vilken Europeiska unionen snubblade in i en kris sänder ut ett väldigt störande budskap, nämligen att fred och utveckling i Europeiska unionen ses som någonting självklart bland allmänheten och deras politiska ledare, vilket de inte är.
Om det stämmer att de är beroende av en ökad sammanhållning bland medlemsstaterna, ömsesidighet och solidaritet, måste alla som tror på idén om Europeiska unionen vid denna kritiska tidpunkt sätta det dilemma som vi står inför i mycket skarpare fokus.
Kommer vi att kunna ge idén om den politiska unionen ny drivkraft, ny inspiration och förmåga att utvecklas, eller kommer vi att enbart nöja oss med en gemensam marknad, vilket i detta fall innebär ett steg tillbaka?
För nästan tjugo år sedan bestämdes det mycket riktigt att enbart en gemensam marknad inte kunde ge ett adekvat svar på de utmanande frågor som Europeiska unionen stod inför.
Och tjugo år senare kan den tanken täcka dessa behov i ännu mindre grad.
Om vi därför hamnade i en kris föreslår jag att vi inte löser den genom några mindre justeringar, utan snarare att vi fokuserar på de grundläggande frågorna.
Detta inkluderar ifråga om Lissabonmålen – och jag förespråkar inte premiärminister Tony Blairs hållning, även om jag skulle vilja rikta uppmärksamhet mot en viss ståndpunkt som han har som tycks mig relevant för vårt övervägande om framtiden – om det är rätt att fördela nästan hälften av Europeiska unionens budget till jordbruk, medan vi utan ansträngningar är villiga att skära ned på finansieringen av de grundläggande åtgärderna och instrumenten i Lissabonstrategin: vetenskap, utbildning och teknologi.
Jag anser att detta är de relevanta och grundläggande frågor som vi nu bör ta itu med.
Ju modigare vi besvarar dessa frågor, desto större är våra chanser att finna en god lösning på den låsning som vi nu befinner oss i.
