# ID: svediakorp-gov457367
# author: Alfonso Andria (ALDE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 303
# sentences: 10
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Detta första halvår har varit fyllt av stora utmaningar för Europeiska unionens framtid: reformen av stabilitets- och tillväxtpakten, återlanseringen av Lissabonmålen, ratificeringen av konstitutionen och budgetplanen.
Det luxemburgska ordförandeskapet, i dess berömvärda ansträngning att ta itu med allt, har bekräftat sin egen politiska förmåga och sitt bestämda stöd för gemenskapsprojektet.
Det drabbades sedan av en beklaglig motgång i Europeiska rådet förra torsdagen och fredagen, vilket knappast hjälper Europeiska unionen att bygga upp ett effektivt samarbete med medborgarna, en relation som helt bygger på tillit.
Jag måste dock tillägga, herr minister, att jag inte var särskilt imponerad av det nuvarande ordförandeskapets ståndpunkt när det gäller resurserna för sammanhållningspolitiken under den kommande programperioden.
Med tanke på det ursprungliga, mycket restriktiva förslaget togs ett steg framåt i början av toppmötet, som jag personligen inte anser vara tillräckligt och som faktiskt, om det gjordes om till ett avtal, inte skulle ha varit ett adekvat svar på kravet på balanserad utveckling i de regioner som hamnat på efterkälken.
Europaparlamentet har dock sänt ut en viktig positiv signal genom att godkänna Reimer Böges resolution med en stor majoritet och genom att nå en fullständig överenskommelse om Europeiska kommissionens position.
Är det möjligt att allt det här inte har någon betydelse?
Är det därför möjligt att inte beakta åsikterna från 426 – det antal av oss som röstade – demokratiskt valda ledamöter?
Avslutningsvis hoppas jag personligen att en balanserad överenskommelse skall kunna nås efter förra veckans otrevliga test, en överenskommelse som tar hänsyn till rådande ståndpunkter, och att det sker så fort som möjligt i stället för att man utnyttjar den förlängda tid som står till förfogande.
