# ID: svediakorp-gov457363
# author: Graham Booth (IND/DEM ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 331
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
När Jean-Claude Juncker kom till parlamentet i januari för att staka ut prioriteringarna för sitt ordförandeskap, påminde UK Independence Party honom om att han hade talat om ett tillfälle att nå en snabb överenskommelse om EU-budgeten, inklusive den brittiska rabatten.
Vi påpekade att Juncker gav intrycket av att han på bara sex månader kunde omarbeta de bestämmelser som det hade tagit fem år att förhandla fram.
Jag vet inte om Juncker var naiv eller arrogant, men förra veckan fick han betala priset för det.
Medierna har låtit förstå att Tony Blair tillät diskussioner om rabatten när sådana diskussioner inte var nödvändiga, och föll därmed i president Jacques Chiracs fälla, som ville avleda uppmärksamheten från den franska ” nej-rösten ”.
Rabatten skulle ändå diskuteras förra veckan eftersom Jean-Claude Juncker var fast besluten att den skulle diskuteras.
Hans gyllene tillfälle var nästan över, och ridån föll snabbt kring hans ordförandeskap.
En sak har Juncker rätt i, nämligen att EU är i djup kris, och för det kan vi med tacksamhet titta tillbaka på hans sex månader vid rodret.
Jag skulle också vilja tacka Juncker för hans bedömning av de franska och nederländska ” nej-rösterna ”.
Hans citat: ” Jag vill envetet tro att varken Frankrikes eller Nederländernas förkastande av konstitutionsfördraget kommer att gå till historien som typiskt för attityden hos EU: s politiska elit under 2000-talet. ”
Jag kommer från Devon, där vi ofta betraktas som enkelt folk från landet.
Trots – eller kanske på grund av – min enkla livssyn fann jag EU-konstitutionen otroligt lätt att förstå.
Det är helt uppenbart att om ni vill se ert land behålla sin självständighet måste ni rösta ” nej ”.
Tydligen delar fransmännen och nederländarna förmågan att förstå den med folket från Devon.
Vilken del av ordet ” nej ” är det som Juncker inte förstår?
