# ID: svediakorp-gov457360
# author: Jo Leinen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 351
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Jean-Claude Juncker beklagade att han var tvungen att lämna ordförandeskapet för rådet efter endast sex månader.
Om konstitutionen vore i kraft skulle han ha kunnat valts för två och ett halvt år.
Kanske toppmötet visade hur viktigt det är att rådet utvecklas i den riktningen.
Jag är mycket glad att toppmötet inte valde en plan B, som skulle ha inneburit ett stopp för ratificeringsprocessen och omförhandling av lydelsen, utan en plan D, som innebär att ratificeringen går vidare samtidigt som debatten fortsätter – den stora debatten om Europeiska unionen.
Fru Wallström!
Som vice ordförande har ni nu i er hand den nyckel som skall låsa upp kommunikationen med allmänheten om det europeiska projektet.
Det är rätt strategi, och jag stöder den helhjärtat.
Jag hoppas att folkomröstningen i Luxemburg kommer att bli en framgång, för då får vi två ja-röster från folket mot två nej-röster, vilket kan ge klarsignal för enighet om konstitutionen.
Vi behöver nu diskutera vad EU är till för och varför vi behöver den.
Ämnena för diskussionen är uppenbara, däribland EU: s roll i globaliseringen, utvägarna från den ekonomiska och sysselsättningsmässiga krisen, EU: s gränser och hur mycket vidare vi kan göra dem, för att inte tala om öppenhet och demokrati inom EU.
Vad som enligt min mening saknades i resolutionen från toppmötet var en uppfattning om hur diskussionen borde struktureras.
Det räcker inte att ha 25 nationella diskussioner isolerade från varandra.
Vi måste föra samman dem och skapa en syntes över hela EU.
Om Giscard d ’ Estaings idé om en folkens kongress inte hade blåst bort i stormen efter att ha lagts fram för konventet, skulle jag nästan betrakta det som en god idé att hålla ett särskilt sammanträde med Europaparlamentet och de nationella parlamenten på en plattform av det slaget.
I vilket fall hoppas jag att det som kommer ut av krisen är en starkare europeisk union och en europeisk union närmare sitt folk.
