# ID: svediakorp-gov457344
# author: Irena Belohorská (NI ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: SK
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 266
# sentences: 18
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jag skulle ha velat börja med att tacka Jean-Claude Juncker, men han är förmodligen inte intresserad av våra åsikter.
Trots detta vill jag ändå säga att jag uppskattar hans inställning att verkligen försöka att integrera de nya medlemsstaterna i Europeiska unionens verksamhet.
Jag beklagar att det luxemburgska ordförandeskapet kommer att förknippas med misslyckandet med konstitutionsfördraget.
Jag måste dock säga att det just är rådets oförmåga att ta itu med det rådande läget som visar att konstitutionsfördraget är nödvändigt.
Konstitutionsfördraget är inte dött.
Det är dess värre rådet självt som är dött och ineffektivt i sin oförmåga att lösa dödläget.
Rådsmedlemmarna kan inte komma överens eftersom de slåss för att skydda sitt politiska skinn på hemmaplan.
I dag är det Europaparlamentet och Europeiska kommissionen som vet hur man kommer överens och antar majoritetsbeslut.
Båda dessa institutioner arbetar och fattar beslut som direkt påverkar tillvaron för Europeiska unionens medborgare.
Under ert ordförandeskap sades det att de mål som satts upp genom Lissabonstrategin är orealistiska.
Men realiteterna, det vill säga ett förslag till lösning, lades aldrig fram för oss och förblir en het potatis för nästa ordförandeskap.
Och tyvärr är inte heller nästa ordförandeland någon garant för att Lissabonstrategin kommer att lösas i stället för att bara kritiseras.
Om Kissinger skulle fråga efter telefonnumret till Europa i dag, skulle han få 25 nummer att välja bland.
Vem skall väljas?
Stor?
Rik?
Aktiv?
Det är just dessa som har vänt ryggen åt solidaritet och åt oss alla.
