# ID: svediakorp-gov457341
# author: Erik Meijer (GUE/NGL ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 378
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Ett nej är ett nej.
Det nederländska ” nejet ” är slutgiltigt.
Dessa är inte mina ord utan Jan-Peter Balkenendes, den nederländska premiärministern, i dagens.
Efter att de nederländska och franska väljarna förkastat den föreslagna konstitutionstexten väljer nu de flesta nationella regeringar en tid för eftertanke.
Kommer denna att vara en tid för de styrande att tänka över sin taktik, eller kommer den att ge möjligheten att förändra och förbättra konstitutionen genom en generell samhällsdebatt som omfattar den stora allmänheten och sociala organisationer?
Mitt parti föreslog en vidsträckt samhällsdebatt av det här slaget, och det förslaget antogs av det nederländska parlamentet.
Vad kommer rådet att göra för att se till att en sådan debatt hålls över hela Europa?
Vid en tillbakablick betraktar en del av den förkastade textens förespråkare nej-rösterna framför allt som röster emot vidare utvidgning som skulle omfatta länder med en låg levnadsstandard, särskilt Turkiet, och emot ekonomisk solidaritet med de fattigaste regionerna.
Det är antagligen mycket mer betydelsefullt att många människor känner ilska över de skillnader som har växt de senaste åren när det gäller välstånd och produktionsfaktorer och över den osäkra framtiden.
De är rädda att Europa mer och mer kommer att likna Förenta staterna.
De är också upprörda över projekt som är sårbara för bedrägeri och över de bidrag som man öser över stora jordbruksföretag.
Att man i onödan öser strukturfondspengar över de rikaste medlemsstaterna är en annan källa till irritation.
Håller Jean-Claude Juncker med mig om att den nyliberala politikens tonvikt på marknaden har gjort sitt till för att utveckla motstånd mot denna konstitution bland väljarna?
Det är bra att rådet inte tog några förhastade beslut om slumpmässig minskning eller uteslutning av nya medlemsstater förra veckan.
Först och främst måste vi diskutera vad vi vill, om vad Europa gör och inte gör.
Studier kan visa att medborgare vill ta i tu med de storskaliga och gränsöverskridande ärendena för att skydda människan och miljön effektivare, däremot vill de ha minimal inblandning i nationell, regional och lokal demokrati.
Är rådet redo att påbörja en sådan studie?
Jag vill ha ett svar på det.
