# ID: svediakorp-gov457335
# author: Guntars Krasts, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-22
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: LV
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 523
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Fru talman!
Resultatet av Europeiska rådet kommer inte som någon chockerande överraskning, för efter den ” kalldusch ” som de franska och nederländska folkomröstningarna var kunde vi inte ha förväntat oss att allt skulle gå som ordförandeskapet hade tänkt sig.
Det visade sig vara så att EU-utvidgningen och dess möjliga socioekonomiska hot – invandring, varifrån den än kommer, ekonomisk liberalisering, vem som än kan ha frågat efter den, spelade en betydande roll för att forma en negativ inställning.
Det är så EU: s medborgare uppfattade det.
Med tanke på vad som har sagts och också med hänsyn till andra negativa inställningar till EU som visats i opinionsundersökningar ligger dock det största ansvaret otvivelaktigt på medlemsstaternas politiker.
Man ber EU om för mycket, och medlemsstaterna har varit beredda att investera för lite för att EU skall gå från framgång till framgång.
Politiker från medlemsstaterna har varit ivriga på att nationalisera och tillskriva sig själva många av EU: s verkliga bedrifter och att tillskriva Europa sina egna inhemska politiska misstag.
När politiker från medlemsstaterna tar svåra inhemska politiska beslut kommer de alltför ofta ihåg att rättfärdiga dem genom att hänvisa till EU-krav.
Det verkar som om vi har överskridit vår kredit.
Det finns två visioner om EU: s framtid – en om ett politiskt EU och en om ett EU med ett ekonomiskt samarbete på hög nivå.
Dessa två visioner är i sanning två sidor av samma mynt – utan ekonomisk och också social integration kommer det inte att vara möjligt att bygga ett hållbart verk av politisk integration.
Som jag ser det är det den tydligaste läxan från de senaste två folkomröstningarna.
Vi måste skapa de socioekonomiska förutsättningar som är nödvändiga för att EU: s medborgare skall kunna bedöma och förstå varför politisk integration är nödvändig, varför vi till exempel vill kalla EU-fördraget en konstitution.
Kan vi verkligen betrakta rådets möte som ett misslyckande på lång sikt?
Det godkände Lissabonstrategin, en strategi som innebär långt mer än integration av den inre marknaden.
Lissabonstrategin är modellen för EU-samarbete som, tillämpad i sin fulla utsträckning, skulle vara till hjälp för att organisera ambitionerna med vår ekonomiska och sociala politik inom EU, en bruksanvisning för hur Europa skall växa på ett enat och konkurrenskraftigt sätt, och för att på medellång sikt återvinna samhällets förtroende.
Lissabonmålen som har varit ett skriande exempel på EU: s obeslutsamhet under de senaste fem åren måste i framtiden bli ett exempel på framgång och samarbete.
Det kan dock bara förverkligas om vi kan övervinna den inställning till samarbete inom EU som vi har visat hittills.
Det är tillräckligt att påminna om de aktuella improduktiva debatterna om tjänstedirektivet, som är en hörnsten i Lissabonstrategin.
De avslutande orden i överenskommelsen om Lissabonstrategin har visat att rådet har partner som är engagerade i EU: s framtid och som kommer att kunna hitta en grund för viktiga uppgifter – säkerhet och samarbete, EU-utvidgningen och sammanhållningspolitik.
