# ID: svediakorp-gov457311
# author: Armin Laschet, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 510
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Som redan sagts är Azerbajdzjan en av våra partner i enlighet med den europeiska grannskapspolitiken, i vilken landet införlivades på parlamentets begäran, även om det – liksom övriga republiker i södra Kaukasien – inte hade ingått i den första rundan.
I Azerbajdzjan har vi ett relativt krävande program, och det är på grundval av våra principer, våra värderingar och vår rättssäkerhet som den azerbajdzjaniska staten också skall agera.
Den landsrapport som kommissionen har utarbetat och som under de kommande månaderna är avsedd att leda till handlingsplaner ger oss möjlighet att ge demokratiseringsprocessen en injektion och införa rättssäkerhet.
Samtidigt som vi inte använder samma språk i alla instanser, bör vi väga våra ord när vi uttrycker kritik och fördöma riktigt allvarliga kränkningar av de mänskliga rättigheterna för vad de är.
Inget av det som jag just har hört från mina ledamotskolleger om det ökande antalet gripanden, om avsaknaden av fria val – som Erik Meijer sade – eller införandet av sharialagar i Azerbajdzjan, vilket verkligen är en tragedi, överensstämmer med det som verkligen händer där.
Vi måste komma ihåg i vilken region landet ligger.
Den här veckan har vi diskuterat Uzbekistan, ett land där regeringen lät skjuta mellan 400 och 500 civila för att de gick med i en demonstration, och här talar vi om vad som hände den 21 maj, då några få demonstranter greps och sedan släpptes efter några timmar, och sedan den 4 juni, då regeringen inte tillät oppositionen att hålla en demonstration.
Det kanske inte är i närheten av vad vi menar med demokrati och rättssäkerhet, men jag tror att vi måste tänka på det i vår bedömning av dessa händelser och i det språk som vi använder när vi beskriver dem.
Det är mycket riktigt så att vi måste övervaka valet.
Det skall hållas i november, och EU-institutionerna får inte göra samma misstag som de gjorde i Ukraina, där vi först inte alls tog valet på allvar och inte följde hur det fortskred.
Javier Solana, den höge representanten, vaknade upp först när den ukrainska befolkningen gick ut på gatorna för att demonstrera mot det valfusk som hade försiggått.
Följaktligen bör vi i kammaren under de kommande veckorna och månaderna hålla ett öga på hur processen fortskrider.
Vi bör skicka en delegation observatörer och utnyttja de handlingsplaner som nu träder i kraft för att hjälpa ett land som ligger i en mycket besvärlig region och som delvis är ockuperat, men som ändå är fast beslutet att gå i riktning mot demokrati och mot att bli en god europeisk granne.
När vi gör detta kommer vi att tjäna våra egna europeiska intressen och även demokratin, rättssäkerheten och de mänskliga rättigheterna bättre än om vi helt enkelt, genom skarp kritik, skulle lägga oss i länder vars förhållanden vi inte känner tillräckligt bra till.
