# ID: svediakorp-gov457310
# author: Marie Anne Isler Béguin (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 439
# sentences: 15
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Ingen politisk övergång är enkel.
Det är utan tvekan till och med ännu svårare för vissa av de före detta autonoma republikerna i det sovjetiska imperiet: de konflikter som just nu pågår i de tre länderna i södra Kaukasien beror till största delen på det ohyggliga arvet efter Stalin, som genom sin ” splittra och regera ” -strategi återförenade Nagorno-Karabach med Azerbajdzjan.
I dag är dödläget i frågan om Nagorno-Karabach en av de viktigaste orsakerna bakom stagnationen i regionen.
Så länge det inte hävs, finns det inget hopp om utveckling i regionen, som ju är en naturlig bro mellan Europeiska unionen och Asien.
Den svåra ekonomiska, sociala och politiska situationen i Azerbajdzjan är en direkt följd av detta spända status quo, om inte annat så som ett resultat av det stora antalet flyktingar och tvångsförflyttade personer inifrån landet självt, vilka är en tung börda för landet.
Det finns förnyat hopp om en förbättrad allmän situation i landet tack vare öppnandet av oljeledningen Baku – Tbilisi – Ceyhan och avkastningen från utvinningen av olja i Kaspiska havet, men detta ursäktar inte på något vis myndigheternas repressiva hållning gentemot oppositionen.
Azerbajdzjan fattade frivilligt beslutet att vända sig mot Europa genom att begära anslutning till Europarådet.
Europa lade fram demokratiregler som vägledning.
Genom att först av allt underteckna ett första partnerskaps- och samarbetsavtal 1999 och genom att införliva detta i sin nya grannskapspolitik, visade sedan Europeiska unionen sin vilja att stödja Azerbajdzjan i landets demokratiska process.
I dag har EU rätt att förvänta sig framsteg i den riktningen.
Det finns skäl att vara mycket glad åt frisläppandet av politiska fångar och åt presidentsbeslutet om att tillämpa internationella lagar för medborgarnas demokratiska rättigheter.
De händelser som ägde rum i Baku i maj – förbudet mot sammankomster för oppositionspartier samt gripandet och fängslandet av oppositionsaktivister – är dock oacceptabla.
I ljuset av att vi framför allt vill stödja våra vänner i södra Kaukasien i allmänhet och i Azerbajdzjan i synnerhet uppmanar vi president Ilham Alijev och hans regering att göra allt som står i deras makt för att se till att det kommande valet i november 2005 genomförs på ett lagligt och öppet sätt och att oppositionens kandidater fritt kan genomföra sina kampanjer, i fullständig säkerhet och med rättvis tillgång till medierna.
Det skulle vara ett kraftfullt tecken på regeringens vilja att göra ett mer djupgående åtagande för vägen mot demokrati, vilken de avgav ett officiellt löfte om under mötet med vår parlamentariska delegation.
