# ID: svediakorp-gov457309
# author: Bastiaan Belder (IND/DEM ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 281
# sentences: 12
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot!
Det inrikespolitiska läget i Azerbajdzjan är mycket explosivt och förtjänar vår uppmärksamhet.
Den viktigaste orsaken är ökat missnöje, för att inte säga ren desillusion, över president Ilham Alijevs auktoritära styre.
Oroväckande nog tar sig detta folkliga missnöje allt mer islamiska uttryck.
Det säger tillräckligt att 20 procent av azerbajdzjanerna för närvarande är för införandet av, den islamiska lagen, och Azerbajdzjan har heller inte några västliga utsikter.
Detta betydande inre missnöje kan härledas till flera orsaker.
Den verkliga arbetslösheten är, trots uppsvinget inom olje- och byggbranschen, mycket hög och uppskattas till mellan 20 och 30 procent.
Dessutom har det nuvarande presidentstyrets gräsliga popularitetssiffror sin grund i bruket att tysta oppositionen i elektroniska medier och att i möjligaste mån förhindra oppositionens offentliga manifestationer och i ett knappast representativt röstningssystem som kännetecknas av manipulering med valsedlar.
Det senare är faktiskt en nationell tradition som antar allt mer förfinade former nuförtiden.
Kan Europeiska unionen, som en av Bakus officiella partner, göra något över huvud taget för att hjälpa Azerbajdzjan till en fredlig och demokratisk utveckling?
Vad som behövs är i alla fall ett tydligt språk från Bryssels sida om hur förkastlig regeringens förtryckande handlingssätt är samt även en noggrann, europeisk granskning av valsedlarna i det parlamentsval som är planerat till november.
Jag hoppas att rådet och kommissionen kommer att vara bestämda i sin uppmaning till president Alijev och hans politiska omgivning att räkna med de enorma politiska riskerna med en repressiv politik, inte bara i ett nationellt, utan även i ett mycket större regionalt sammanhang.
