# ID: svediakorp-gov457299
# author: Lidia Joanna Geringer de Oedenberg (PSE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 13
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Det finns inget nytt med de problem som hör samman med pressfriheten i Algeriet.
Sedan det tidiga 1990-talet har journalister och intellektuella i landet lidit av ständiga påtryckningar, attacker och arresteringar.
Jag behöver bara nämna att omkring 60 journalister mördades under inbördeskriget på 1990-talet.
För närvarande är det största problemet att de algeriska statliga myndigheterna är öppet fientliga mot den privata pressen, och världssamfundet måste reagera på detta hot.
Ett antal algeriska publikationer är föremål för ofta förekommande och rutinmässig förföljelse.
Officiell censur införs, och staten är den enda ägaren av tryckerier.
Förläggare står i konstant skuld till den senare, vilket innebär att staten vinner ännu större kontroll över både pressen och mediemarknaden som helhet.
Journalister ställs inför enorma problem, eftersom det är omåttligt svårt för dem att arbeta under sådana villkor.
De har ingen officiell status, inga anställningskontrakt och inga regelbundna löner, och i praktiken är deras fackförening ännu inte sitt namn värd.
Rättegångar mot många journalister pågår, medan många andra redan har dömts till fängelse.
Det är inte svårt för myndigheterna att utöva påtryckningar på pressen och att kontrollera och beskära deras frihet under sådana omständigheter, och ändå är pressen en huvudkälla till information och ett kraftfullt redskap för att skapa offentlig opinion.
För att främja demokratin och respekten för grundläggande friheter i Algeriet, som när allt kommer omkring är ett av EU: s grannländer, bör vi vidta bestämda åtgärder för att höja de oberoende mediernas status och för att utveckla en informationsförmedling som är både pluralistisk och mångfaldig.
Jag skulle vilja uppmana EU att prioritera pressfriheten och en förstärkning av demokratin och respekten för mänskliga rättigheter i Algeriet när det bedriver grannskapspolitik i Medelhavsregionen.
