# ID: svediakorp-gov457275
# author: Marcin Libicki (UEN ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 413
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Såväl föredraganden som betänkandet i sig förtjänar beröm för att ha satt fokus på viktiga frågor och visat prov på stor lyhördhet.
Som Milan Cabrnoch och Sophia in ‘ t Veld redan har påpekat är betänkandets exklusiva fokusering på de nya medlemsstaterna dock ett flagrant fel, eftersom de problem som behandlas finns inom hela EU.
Jag vill gärna exemplifiera med mitt eget land, Polen.
Mer än 60 procent av domarna i Polen är kvinnor, och eftersom detta är ett yrke med hög social status är det svårt att se hur det skulle kunna vara fråga om utestängning.
På samma sätt är 60 procent av läkarna i landet kvinnor, och Polen har fler affärskvinnor i chefsställning än något annat land i Europa.
Detta ger anledning att fråga sig varför man i betänkandet har skilt mellan de gamla och de nya medlemsstaterna.
Jag vill också göra parlamentet uppmärksamt på att händelser av det slag som vi såg i Frankrike för några dagar sedan, då Perpignan blev ett slagfält i striden mellan araber och romer, vore otänkbara i Polen och många andra nya medlemsstater.
Jag anser att sammandrabbningarna var en följd av social utestängning.
Antisemitiska handlingar av det slag som regelbundet förekommer i Frankrike och Tyskland vore för övrigt också otänkbara i de nya medlemsstaterna.
Den främsta orsaken till social utestängning är att samhällsstrukturen förstörs, bland annat genom att religionens roll försvagas.
Religionen, den katolska kyrkan och andra religiösa samfund spelar en oerhört viktig roll som samhälleligt kitt och för att förhindra social utestängning.
Också här är mitt eget land kanske det bästa exemplet, eftersom både skilsmässotalen och självmordstalen i Polen hör till de lägsta i Europa.
Detta visar att social utestängning faktiskt inte är något av landets mest akuta samhällsproblem.
Stater av i dag åtar sig alltför många uppgifter som de inte är förmögna att utföra.
Enligt betänkandet bör medlemsstaterna mobilisera icke-statliga organisationer, religiösa samfund och kyrkan i kampen mot social utestängning, men det måste tydligt påpekas att staten inte kan utfärda befallningar av detta slag.
Statens främsta uppgift bör vara att undvika att lägga sig i sådana frågor.
Slutligen vill jag påpeka att termen ” social dumpning ” förekommer i betänkandet.
Denna olyckliga formulering, som jag anser vara fullkomligt oacceptabel, verkar nu ha ersatt termen ” sund konkurrens ”.
