# ID: svediakorp-gov457252
# author: Ilda Figueiredo (GUE/NGL ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 173
# sentences: 6
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. –) John Bowis betänkande om patientrörlighet och utvecklingen av hälso- och sjukvården syftar till att säkra patientens rätt att söka snabb vård i en annan medlemsstat om denna vård inte ges i det egna landet eller inte kan erbjudas inom rimlig tid.
Vi välkomnar därför i huvudsak betänkandet, även om det långtifrån svarar mot behoven och dessutom är motsägelsefullt på vissa områden.
Föredraganden anser att medlemsstaterna har ansvaret för att organisera, finansiera och erbjuda sjukvård och hälsorelaterade tjänster, men han nämner inte vårdpersonalen och väljer att vagt hävda att det är unionens ansvar att säkra folkhälsan.
I betänkandet framhålls också vikten av att upprätthålla och säkra obegränsad och allmän tillgång till offentlig hälso- och sjukvård i alla EU-länder utan att det klart framgår vem som skall betala.
En annan framträdande poäng är att hälso- och sjukvårdstjänster är avsedda för människor i nöd och därför inte kan jämföras med saluföring av varor.
Dessa bör således inte inkluderas i direktivet om tjänster i allmänhet.
