# ID: svediakorp-gov457227
# author: Katalin Lévai (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: HU
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 406
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– I Csaba Őrys betänkande riktas vår uppmärksamhet på ett viktigt problem.
Den uppgift som de dåligt rustade lokala myndigheterna i de nya medlemsstaterna står inför är enorm.
Det handlar om de låga nivåerna på den ekonomiska aktiviteten och i viss mån de låga sysselsättningsnivåerna, de nominellt sett blygsamma resurser som finns för anslag till hälso- och sjukvård trots att beloppen proportionellt sett inte är mindre, de speciella bristerna i utbildningssystemet och den sociala uteslutningen av minoriteter.
Det förutsätts att de skall ge större eftertryck åt aktiviteter som syftar till integrering av missgynnade samhällsgrupper genom delaktighet och faktisk medverkan, eftersom detta område är källan både till de problem som hotar vår sociala sammanhållning och till den konkurrenskraft som vi eftersträvar.
Om vi låter bli att göra detta kommer det att bli omöjligt att nå Lissabonmålen.
För att påskynda den sociala integreringsprocessen behövs det en attitydförändring.
Medlemsstater, lokala myndigheter, den privata sektorn och den civila sektorn i lika mån måste alla ta sin del av ansvaret – utan förutfattade meningar!
Det måste anslås mycket mer medel för detta ändamål.
Det interinstitutionella samarbetet måste samordnas bättre.
De som röstade nej till konstitutionen gav uttryck för sin bittra besvikelse över EU: s oförmåga att ta itu med den största utmaningen, nämligen att öka konkurrenskraften och samtidigt behålla den europeiska sociala modellen.
Det rådande systemet för samordning är otillräckligt, och det är även det mervärde som vi kan förvänta oss av det ekonomiska forskningsinstitutet.
Inom socialförsäkringssektorn behövs det nya projekt som återspeglar den europeiska dimensionen i socialpolitiken, högkvalitativa projekt där de berörda regelbundet får information och deras delaktighet stimuleras.
Längre fram skulle detta t.o.m. kunna anta den konkreta formen av ett forskningsinstitut, ett organisatoriskt uttryck för själva kärnan i det sociala Europa, som undersöker de sociala och institutionella villkoren för att stärka konkurrenskraften och utforska behandlingen av sociala frågor i ett innovativt paradigm.
När allt kommer omkring består utan tvivel den bästa socialpolitiken i att omfördela sysselsättningsmöjligheter i samhället och att erbjuda arbetsmarknadsutbildning.
Jag talar av erfarenhet när jag säger att den här dimensionen hittills helt har försummats i de nya medlemsstaterna, där invandringen ännu inte avspeglas på kommunikationsplanet.
Låt dem kunna få pension också, oberoende av den sökandes ålder, kön eller ursprung, i alla medlemsstater i Europeiska unionen.
