# ID: svediakorp-gov457223
# author: Jaromír Kohlíček, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 641
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Jag skulle vilja framföra min åsikt om vår kollega Csaba Őrys arbete.
Jag gläder mig åt att detta är det första betänkande av detta slag som utarbetas av en ledamot från en ny medlemsstat.
Mina damer och herrar!
Vart vi än vänder oss i dagens EU ställs vi inför kriser.
De mindre länderna står fast vid stabilitetspakten medan de större följer andra principer.
Allt detta påverkar de nya medlemsstaterna, som, vilket föregående talare helt riktigt påpekade, fortfarande uppmanas att helt och fullt rätta sig efter en mängd inte sällan meningslösa bestämmelser.
Sociala problem drabbar huvudsakligen fattiga regioner, oberoende av om dessa ligger i gamla eller nya medlemsstater.
Andelen funktionshindrade uppgår för närvarande till 10 procent av befolkningen, men ändå kan bara ett fåtal länder anses ha en lagstiftning som åtminstone delvis förenklar dessa människors vardag och arbetsliv.
Nationella minoriteter, ungdomar som lämnar skolan, kvinnor samt människor över femtio möter problem.
Socialt missgynnade människor är ett mycket stort problem, och flyktingarna är på väg att bli ett annat.
Vilket är det största problemet för unionen som helhet?
Problemet är att vi lever i ett system som präglas av en strävan att låta den osynliga marknaden ta över ansvaret för allt.
Jag vill endast ta upp tre fall som belyser detta.
Privatiseringen av vatten och avlopp har höjt kubikmeterpriset på vatten mer än tusenfalt.
Mitt andra exempel, det mycket stora trycket på en liberalisering av hyresmarknaden, som innebär att boendekostnaden i de nya EU-länderna för närvarande slukar 50 – 70 procent av pensionärernas inkomster.
Och vad händer längre fram?
Lägenhetsbyggandet har i stort sett upphört, den rörliga arbetskraften lever inte sällan under mycket svåra förhållanden och situationen för arbetslösa, unga familjer, funktionshindrade och pensionärer blir alltmer kritisk.
Ett tredje exempel gäller de funktionshindrade, vars andel av de arbetslösa ständigt ökar.
I exempelvis norra Böhmen i Tjeckien har arbetslösheten bland funktionshindrade, trots de åtgärder som har vidtagits, ökat från 8 procent för tio år sedan till över 12 procent.
Detta är ett allvarligt varningstecken.
Människor uppmanas att delta i ett samhälle där de offentliga tjänsterna har monterats ned, där det är dyrt att åka kollektivt trots att transportnäten blir allt glesare, där daghemmen stängs och antalet förskolor minskar och där elevaktiviteterna efter skoldagens slut avvecklas helt eller delvis, vilket ofta ökar de ekonomiska kraven på föräldrarna.
Också fackföreningarnas situation undergrävs som en följd av försöken att avskaffa arbetslagstiftningen.
Allt detta är uttryck för tendenser som genomsyras av en extremliberal grundsyn.
Mina damer och herrar!
Tror ni att våra medborgare är döva och blinda för det extremt liberala språkbruket i konstitutionsfördraget?
Har ni ingen aning om vad man talade om under de debatter som föregick folkomröstningarna i Frankrike och Nederländerna?
Vill ni att man utifrån ett otillräckligt statistiskt underlag ökar pressen på de nya medlemsstaterna, som tvingas till en hänsynslös privatisering av all statlig egendom?
Vet ni inte att de nya medlemsstaterna håller på att bli ett försöksområde för de ursprungliga 15 medlemsstaterna, som vill undersöka hur mycket mer människorna kan uthärda?
Har jag rätt, mina damer och herrar, när jag menar att detta är slutet för välfärdsstaten och att vi nu är på väg att lägga om kursen helt och hållet?
Det är glädjande att vi har fått oss förelagt ett förslag till betänkande om social integration.
Här tas, också mellan raderna, de mest väsentliga frågorna upp, även om en färdriktning för framtiden som innefattar grundläggande sociala normer fortfarande saknas.
Detta är ett, om än litet och blygsamt, steg i rätt riktning.
