# ID: svediakorp-gov457220
# author: Richard Falbr, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 502
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, fru kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Först och främst vill jag tacka vår kollega Csaba Őry för hans förtjänstfulla betänkande.
Jag vill påminna parlamentet om att hans betänkande om den sociala integrationen i EU: s nya medlemsstater, som vi diskuterar i dag, godkändes av utskottet för sysselsättning och sociala frågor med 32 röster mot 4.
Resultatet av omröstningen är en tydlig fingervisning om att vi alla, i samtliga politiska grupper, inser och erkänner att det brådskar med att lösa problemen med den sociala utslagningen.
Uppgifterna kommer ändå inte som en överraskning för oss.
Vi känner alla till att företrädarna för Europas länder och regeringar kom till samma slutsatser vid toppmötet i Lissabon 2000, där kampen mot fattigdom och social utslagning kom att bli ett av de viktigaste diskussionsämnena och en av de mest betydelsefulla förutsättningarna för en modernisering av den europeiska sociala modellen.
Trots viss tvekan bekräftades denna ståndpunkt vid årets vårtoppmöte i Bryssel.
Om vi ser till de senaste fem årens resultat står det helt klart att kampen mot fattigdom och social utslagning är långt ifrån över och att det kommer att krävas omfattande insatser och avsevärd beslutsamhet även efter 2010.
Kommissionen har tagit på sig en verkligt svår uppgift när den vill jämföra den sociala utslagningen i de tio nya medlemsstaterna.
Länderna skiljer sig inte endast åt sinsemellan.
Det finns även grundläggande skillnader mellan regionerna i länderna.
Trots att det fortfarande finns möjlighet att utarbeta och harmonisera gemensamma riktlinjer som dels skulle ge en mycket god uppfattning om den faktiska situationen i länderna, dels visa på nya förfaringssätt är denna åtgärd från kommissionens sida tveklöst ett steg i rätt riktning.
Jag vill ta tillfället i akt att uppmana dess företrädare att i framtiden samarbeta så intensivt som möjligt och att utnyttja de resurser och den kunskap som finns hos de icke-statliga organisationerna och hos arbetsmarknadens parter.
Jag vill också nämna att även om det betänkande som vi har framför oss i dag beskriver och försöker jämföra situationen i de tio nya medlemsstaterna får vi inte glömma att hotet om fattigdom och social utslagning är en realitet i samtliga medlemsstater inom EU, om än i mindre utsträckning.
En vanlig åsikt är att arbetsmarknadens parter och särskilt fackförbunden i hög grad bör göras delaktiga i alla åtgärder och därigenom hjälpa till att lösa problemet med den sociala utslagningen.
Man har till och med övervägt möjligheten att låta dem överta ansvaret för statliga funktioner och lokala myndigheters åligganden.
Sådana åsikter saknar emellertid verklighetsförankring, åtminstone än så länge.
De omorganiserade fackförbunden i de nya medlemsstaterna befinner sig i en svår situation.
De är utsatta för påtryckningar och saknar nödvändiga strukturer.
De har inte heller några effektiva redskap till sitt förfogande.
Både Csaba Őry och jag själv känner väl till detta, eftersom vi båda har arbetat inom fackföreningsrörelsen.
