# ID: svediakorp-gov457206
# author: Duarte Freitas (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 758
# sentences: 26
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Jag har föreslagit en balans som jag tror kan uppnås mellan bevarandet av ekosystemen och de sociala och ekonomiska intressena inom fiskesektorn.
Även om det är svårt att uppnå en sådan balans finns målet ofta inom räckhåll, såsom visas genom denna kompromiss.
Som föredragande för betänkandet om detta förslag till beslut om Europeiska gemenskapens ingående av avtalet om det internationella programmet för bevarande av delfiner var jag glad över att se att det går att samordna strategier som kan tillgodose yrkesfiskarnas och alla inblandades intressen samtidigt som ekosystemen kan bevaras.
Det program som det avtal som gemenskapen har för avsikt att ingå är baserat på har tre prioriterade mål.
För det första att övervaka mängden delfiner och delfinernas dödlighet till följd av fiske efter tonfisk inom avtalsområdet.
För det andra att undersöka orsaken till att delfiner dör i samband med fisket och att främja metoder och fiskeutrustning som kan minimera dessa effekter.
För det tredje att studera konsekvenserna av olika fiskemetoder som används för att fånga olika arter av fisk och andra djur i det pelagiska ekosystemet.
För att målen skall kunna nås föreslår Interamerikanska kommissionen för tropisk tonfisk (IATTC), som koordinerar programmet, att man vidtar en rad åtgärder, av vilka jag skulle vilja betona införandet av hållbara fiskekvoter för tonfisk som fångas inom avtalsområdet och användningen av observatörer ombord på varje fisketur.
Fartygsägarna och yrkesfiskarna, som är medvetna om vikten av att bevara fiskebestånden, har utvecklat fisketekniker som är mindre skadliga för målarterna och de berörda bifångsterna.
Det är viktigt att betona att insatserna har minskat bifångsten av delfiner inom avtalsområdet till följd av ringnotsfiske från runt 150 000 djur 1989 till 1 500 djur 2002.
Förutom den viktiga roll som avtalet spelar för delfinskyddet i detta område bidrar det även till att bevara ekosystemet som helhet genom att bevara bestånden av andra arter, som hajar, sköldpaddor och andra havsdjur som drabbas av fisket, tack vare användningen av andra fisketekniker som innebär att man endast fångar tonfiskarter.
Detta visar att man under denna tid har kunnat uppnå en mycket selektiv typ av fiske, och det visar värdet av detta program, som EU nu bör ansluta sig till.
Förutom de tekniska åtgärderna omfattar programmet även en certifiering om ” fiske utan risk för delfiner ” av produkter som fångas utan att delfiner har lidit skada.
Jag vill betona att certifieringen endast tilldelas produkter som har fångats utan att delfiner eller andra arter har skadats.
Frågan om certifiering har debatterats ingående i fiskerikommittén vid FN: s livsmedels- och jordbruksorganisation och i Europeiska kommissionen, som såvitt jag förstår håller på att utarbeta ett meddelande om miljömärkning.
Detta är ett mycket viktigt ämne som förtjänar att diskuteras, eftersom det i tonfiskens fall finns ett antal icke-statliga organisationer som ibland inte särskilt öppet har påverkat handelsflödet av förädlad tonfisk inom EU.
Jag anser därför, herr kommissionsledamot, att det som en följd av diskussionen i fiskeriutskottet var viktigt att öka medvetenheten i kommissionen och bland alla ledamöter av fiskeriutskottet om att EU måste reglera frågan om miljömärkning, och det var delvis med detta i åtanke som några av ändringsförslagen lades fram.
Jag anser att denna process skall handläggas av en offentlig myndighet, även om privata företag och icke-statliga organisationer kan vara partner före eller i anslutning till processen.
För att hela certifieringsprocessen skall få så stor trovärdighet som möjligt måste det dock vara en offentlig myndighet som bär ansvaret.
Av dessa skäl och i enlighet med riktlinjerna för den gemensamma fiskepolitiken anser jag att programmet förtjänar ett positivt gensvar från parlamentet om gemenskapens ingående av detta avtal.
Jag skulle även vilja påpeka att betänkandet godkändes enhälligt i fiskeriutskottet, och jag är tacksam mot ledamöterna av utskottet.
Jag skulle även vilja tacka forskarna, organisationerna, kommissionen givetvis och de icke-statliga organisationer, t.ex.
Världsnaturfonden, som deltog i den mini-utfrågning som jag arrangerade.
Jag anser att mini-utfrågningen bidrog till att förmedla programmets betydelse och till att visa att det är möjligt att uppnå enighet mellan fiskare, forskare och politiker i en sådan viktig fråga.
Det kan även skapa en positiv bild av EU: s framtida roll när det gäller detta avtal, genom skyddet för dess innehåll, och under miljömärkningsprocessen inom EU.
