# ID: svediakorp-gov457189
# author: Joe Borg, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-09
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,345
# sentences: 54
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Kommissionen och jag själv är nöjda med det som görs för att klara utmaningen att utveckla lämpliga åtgärder för att förvalta fisket i Medelhavet.
Det var inte givet att dödläget i den här frågan under den förra mandatperioden för Europaparlamentet skulle kunna brytas.
Parlamentets vilja att verka förebyggande, liksom den allmänna medvetenheten om läget för fiskbestånden och de marina ekosystemen i Medelhavet, har bidragit till att en sund kompromiss har kunnat uppnås.
Europaparlamentets ledamöter har visat att de kan lyssna på hela det spektrum av åsikter som har framförts i denna viktiga fråga.
Parlamentets yttrande, som jag hoppas kommer att antas i dag, är en bra utgångspunkt för det arbete som skall göras i rådet, och jag hoppas att EU-institutionerna kommer att kunna lämna ifrån sig den nya förordningen inom kort.
Det skulle vara bra både för våra fiskare och för Medelhavets fiskbestånd och marina miljö.
Kommissionen är mycket nöjd med det nära samarbetet med föredraganden, Carmen Fraga Estévez, och ledamöterna i fiskeriutskottet under vårt arbete med detta viktiga förslag.
Det gläder mig att kunna meddela er att vi kan godta 22 av de 34 ändringsförslag som fiskeriutskottet och andra ledamöter har lagt fram.
Av de 22 ändringsförslag som godtas ingick nio stycken, närmare bestämt ändringsförslagen 2, 10, 11, 13, 20, 21, 22, 25 och 26, i ett kompromisspaket som vi kom överens om med föredraganden och som fiskeriutskottet godkände.
Kompromissen är inte perfekt i alla detaljer, men vi har nått en delikat balans mellan vitt skilda åsikter utan att kompromissa med förslagets genomslagskraft.
Låt mig ta upp de övriga ändringsförslag som har lagts fram till betänkandet.
Kommissionen kan också godta ändringsförslagen 5, 6, 7, 8, 9, 12, 14, 15, 16, 17, 18, 23 och 24, som inför nya element som antingen förstärker vårt förslag eller gör införandet av vissa åtgärder mer successivt.
Kommissionen kan dock inte godta ändringsförslagen 1, 3, 4, 19 och 27 – 34.
Speciellt konceptet att medlemsstaternas medborgare har ett ansvar finns redan med i grundförordningen för den gemensamma fiskepolitiken och bör ligga kvar där.
Därför kan vi inte godta ändringsförslagen 1, 3 och 4.
När det gäller ändringsförslagen 19 och 33, med krav på bestämmelser om ekonomiskt stöd under tillfälliga återhämtningsperioder och till fiskare som drabbas av att viss fiskeutrustning förbjuds, anser kommissionen inte att förslagen passar in här, antingen för att gemenskapslagstiftningen redan innehåller bestämmelser om detta eller för att dessa frågor skall hanteras inom ramen för förslaget om Europeiska fiskerifonden.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 27, som skulle urvattna betydelsen av att fastställa en minsta fångststorlek för de arter som omfattas av förslaget till förordning.
I avsaknad av en minimistorlek skulle det inte finnas något incitament för fiskare att undvika områden där ungfisk eller undermåliga organismer samlas eller att göra fiskeredskapen och förfarandena mer selektiva.
Dessutom vill man på den inre marknaden för fiskeprodukter ha en harmoniserad minimistorlek.
Det är sällan möjligt att åstadkomma en strikt överensstämmelse mellan minimistorlek och selektivitet hos föreskrivna redskap, särskilt inte i fiskeområden med många arter och många slags redskap, som Medelhavet.
Dessutom finns det vissa fastställda minimifångster för arter som huvudsakligen fångas med fiskeredskap och metoder som inte omfattas av det här förslaget och där det i allt väsentligt är fiskarna själva som avgör selektivitetsgraden.
När det gäller ändringsförslag 28 är detta inte klart.
Om punkt 3 tas bort kommer det att bli helt förbjudet att fiska småsill.
Kommissionen strävar i stället efter att hantera detta fiske inom en klar rättslig ram av nationella förvaltningsplaner.
Därför kan inte kommissionen godta förslaget.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslag 29, eftersom en 30-procentig ökning av näthöjden skulle öka fiskeansträngningen för små pelagiska arter, tvärtemot forskarnas råd att inte öka fiskeansträngningen för denna resurs.
Eftersom ringnotar får användas för att fånga demersala arter i kustområden bör vi dessutom undvika att tillåta stora ringnotar som kan vidröra bottnen i kustområden där det finns skyddade livsmiljöer, såsom posidoniabeväxta havsbottnar.
Kommissionen är däremot öppen för att reglera den här typen av fiskeredskap genom att skilja mellan notfiske för små pelagiska arter, demersala arter och tonfisk.
Det bör finnas olika regler för varje kategori.
Jag hoppas att det kommer att gå att göra en mer långtgående uppdelning i rådet.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 30 och 31.
Det är allmänt erkänt att styrningen av fiskeansträngningen bör vara ett av de främsta förvaltningsredskapen i Medelhavet.
Att fastställa maximala totalstorlekar för vissa småskaliga fiskeredskap är ett sätt att göra detta.
Det enorma antal fiskare som använder sådan utrustning gör det oundgängligt att fastställa maximistorlekar.
Detta för att undvika ytterligare storleksökningar, som skulle leda till oöverstigliga murar av nät som hindrade åtskilliga arter från att röra sig fritt och migrera.
De småskaliga fiskarna bör också bidra till bevarandet.
Kommissionen kan inte godta ändringsförslagen 32 och 34 av olika skäl.
Den artförteckning i bilaga VIII till rådets förordning nr 1039 / 98 som man begär i ändringsförslag 32 innehåller arter som antingen inte finns i Medelhavet eller som kan fångas i bottensatta garn och förankrade flytgarn i kustområdena.
Det är därför inte lämpligt att ta med hela förteckningen över arter här.
Syftet med artikel 7.2 i ändringsförslag 10 är nämligen att räkna upp en grupp arter som fångas utanför kusterna på öppet hav eller nära ytan i mycket djupa vatten och som, när de återfinns i en fångst i ett bottenstående garn eller insnärjningsgarn, är ett tydligt tecken på att nätet i fråga är ett drivnät och inte ett bottensatt garn.
Denna bestämmelse är enda sättet att driva igenom förbudet mot stora pelagiska drivgarn.
Kommissionen är icke desto mindre öppen för att ta med en omfattande förteckning över arter om det finns bevis för att vissa arter inte kan fångas i riktiga bottensatta garn, utan bara i drivgarn.
Förslaget om ett undantag för fartyg som är mindre är 18 meter långa i ändringsförslag 34 skulle allvarligt försvaga genomförandet av förbudet mot stora pelagiska drivgarn.
Ändringsförslaget bygger på antagandet att artikel 7.2 handlar om en typ av ytgarn som används för tonfisk.
Detta antagande är inte korrekt, eftersom sådana nät inte kan klassificeras som de förankrade flytgarn eller bottensatta garn som definieras i artikel 2.9 respektive 2.12.
Låt mig avslutningsvis säga att jag är övertygad om att vi, med Europaparlamentets hjälp, kan lägga fram ett förbättrat kommissionsförslag för rådet, vilket bör förenkla kommissionens mellanhavanden med rådet.
Alla Medelhavets fiskare och de marina ekosystem som de utnyttjar behöver snarast en effektiv förvaltning av fisket.
En ny, effektivare och specialutformad EU-politik för att bevara fiskbestånden i Medelhavet kommer också att leda till att det vidtas ambitiösare åtgärder inom den multilaterala ram som Allmänna kommissionen för fiske i Medelhavet utgör.
Som ni mycket väl vet har fiskeansträngningen ökat i många områden, och utnyttjandemönstret är fortfarande inte nöjaktigt.
För att styra fisket i Medelhavet mot ett hållbart utnyttjande av det marina ekosystemet där måste Europeiska unionen, som är den största fiskemakten i regionen, föregå med ett gott och trovärdigt exempel.
Det krävs ett mer verkningsfullt administrativt regelverk på EU-nivå för att återskapa hela Medelhavets produktions- och produktivitetspotential till fromma för främst av alla våra fiskare, men också för alla andra europeiska medborgare som vill tillvarata Medelhavets rikedomar.
Låt mig innan jag slutar än en gång tacka föredraganden, liksom ordföranden och ledamöterna i fiskeriutskottet, för deras utmärkta samarbete i den här frågan.
Deras förekommande samarbete har verkligen gett oss ett betydande tillskott som kommer att bidra till att garantera ett hållbart fiske i Medelhavet.
