# ID: svediakorp-gov457162
# author: Marcin Libicki, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: 
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 498
# sentences: 24
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman!
Det var med stor glädje som jag lyssnade till allt som Dominique Vlasto och kommissionsledamot Günther Verheugen hade att säga.
Jag kan dock inte kommentera det som har sagts i kammaren i dag, eftersom jag känner att jag måste kommentera det som står i betänkandet.
Tyvärr måste jag säga att det inte gör någonting över huvud taget för att främja en sund konkurrens, vilket är grundpelaren i en fri ekonomi.
I stället är det fullspäckat med interventionistisk ideologi.
Punkt 1 lyder som följer: “ Europaparlamentet gläder sig åt att kommissionen har beslutat att göra industripolitiken till en prioriterad fråga på EU: s dagordning ”.
Jag vill be kammaren att komma ihåg att det inte finns någonting som heter prioriterade frågor i en fri ekonomi.
Det är samhällets behov som avgör vad som är nödvändigt i en sådan ekonomi och den fria marknaden talar om för oss vilka dessa behov är.
Att diskutera ekonomiska prioriteringar skulle vara att nonchalera ekonomin som helhet.
I punkt 2 står det att ” Europaparlamentet stöder en kraftfull industripolitik ”.
Ursäkta mig, men om det behöver sägas att en del av ekonomin bör vara kraftfull måste jag säga att vi verkligen har kommit ur kurs.
Detta skulle ju tyda på att vi redan betraktar friheten som ett oväsentligt inslag i ekonomin, trots att en fri ekonomi är grunden till framgång.
I punkt 5 står det, jag citerar: ” dialogen mellan arbetsmarknadens parter bör medverka till att identifiera de mest effektiva [...] sektorerna.
Jag vill påminna parlamentet om att det inte är den sociala dialogens uppgift att avgöra om någonting fungerar som det skall eller om de som driver företag för strikt håller sig till sunda principer för en fri marknad.
För att gå vidare till punkt 6: ” [Europaparlamentet] önskar att kvinnor uppmuntras utbilda sig för arbeten inom industrin ”.
Mina damer och herrar!
Detta är en grov förvrängning av de feministiska idealen.
Det är ingen mening med att uppmuntra kvinnor att utbilda sig för arbeten inom industrin, eftersom de kan hitta jobb i vilken sektor de vill.
Jag inser inte varför kvinnor skall tvingas arbeta med pneumatiska borrar.
I punkt 12 står det att ” den europeiska industripolitiken bör länka in utvecklingen i en balanserad riktning genom att vidmakthålla den sociala sammanhållningen ”.
Jag vill påminna kammaren om att detta är fel väg att gå om vi vill åstadkomma konkurrenskraft och framgång.
För etthundratrettio år sedan sade den dåvarande brittiske premiärministern att ekonomernas uppgift var att hindra regeringarna att skada ekonomin.
På den tiden var Storbritannien det land som utvecklades snabbast i världen.
Jag hyser inga större förhoppningar om att Europeiska kommissionen kommer att följa mitt råd, men jag vill uppmana den att åtminstone fundera på det jag har sagt.
