# ID: svediakorp-gov457150
# author: Ivo Strejček (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 11
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Om jag får vill jag göra några anmärkningar, även om jag representerar Tjeckien, som inte är medlem i euroområdet.
Det första jag vill säga är att huvudanledningen till ” nej ” -sidans seger i den franska folkomröstningen nyligen var det franska folkets rädsla när det gäller framtiden för deras kostsamma sociala system.
Frankrike är naturligtvis medlem i euroområdet och kan därför inte tillåta sig att bryta mot stabilitets- och tillväxtpaktens regler på lång sikt: Detta kommer som jag ser det att leda till ökad spänning mellan de regler som finns och franska politikers villighet att behaga stora delar av den inhemska valmanskåren.
För det andra, på kort sikt är det inte alls klart hur energiskt och, framför allt, med vilket politiskt mod reformer av de offentliga finanserna skall genomföras.
Jag tänker särskilt på Frankrike som bara kommer att kunna hålla sina finanser under kontroll genom att omstrukturera statsinkomster och utgifter, eller med andra ord genom att genomföra impopulära reformer.
För det tredje vill jag påpeka att situationen i Nederländerna är något annorlunda.
Efter att ha gått med i euroområdet var nederländarna tvungna att ge upp sin starka valuta, och det med en undervärderad valutas ofördelaktiga villkor.
De tänker säkerligen tillbaka på den starka gulden som nu skulle ha hjälpt dem att lösa problemet med en försumbar ekonomisk tillväxt.
För det fjärde har andra viktiga medlemmar i euroområdet, nämligen Italien och Tyskland, problem med alltför kostsamma sociala system och stela ekonomier och de kan förvänta sig strukturella reformer som tveklöst kommer att vara tuffa.
Det är av största vikt för eurons stabilitet, och jag tycker att Othmar Karas analys av denna punkt var ganska träffande, att grundreglerna för stabilitets- och tillväxtpakten förblir oförändrade, eller att de alltid gäller för alla.
Det är därför som länderna i euroområdet först bör följa de nuvarande reglerna som gäller för alla, och endast därefter debattera att eventuellt lätta på dessa regler.
