# ID: svediakorp-gov457148
# author: Werner Langen (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 304
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först vill jag tacka föredraganden Othmar Karas å det varmaste.
Han har på relativt kort tid lyckats formulera ett omtvistat ärende på ett sådant sätt att parlamentet kan stödja det med stor majoritet.
Detta var ingen ideologisk debatt, herr Bullmann.
Det var en bekräftelse på att den politiska viljan att hålla fast vid 1996 års stabilitets- och tillväxtpakt saknades.
Vid det första riktiga allmänna testet misslyckades de två stora staterna Frankrike och Tyskland fullständigt, och vid den tidpunkten likaså Luxemburg och Grekland.
Denna början hindrade stabilitets- och tillväxtpakten från att spela sin rätta roll som från början planerats.
Med hänsyn till detta är den aktuella reformen under alla omständigheter en näst bästa lösning som använder flexibilitetsargumentet för att utesluta att reglerna överträds i framtiden.
Genom att säga detta kritiserar jag också min egen regering i Tyskland.
Att införa kostnaderna för Europas enande som ett nytt kriterium har öppnat dörren på vid gavel för godtycklighet och betyder, i princip, att sanktioner inte längre kommer att vara möjliga i framtiden, även vid ett fyra- eller femprocentigt underskott.
Jag anser att detta är ett avgörande misstag.
Eftersom rådets roll är så mäktig och parlamentets roll så otillräcklig i detta ärende kunde kommissionen bara reagera defensivt.
Vi har ofta diskuterat detta här i plenisalen.
Det är därför jag tycker att det är bra att Othmar Karas tar upp just denna punkt i sitt betänkande.
Mer kompetens för kommissionen, ett stopp för syndarna som står till doms och större deltagande av Europaparlamentet – detta är saker vi kan vara överens om.
Ingen kommer dock att kunna säga att denna version av stabilitets- och tillväxtpakten är framåtsträvande och kommer att bidra till eurons framtida stabilitet.
