# ID: svediakorp-gov457135
# author: Robert Goebbels, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 621
# sentences: 34
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Den politiska situationen i EU är alltför allvarlig för att tappas bort i juridiskt käbbel om stabilitets- och tillväxtpakten.
Tjugofem stats- och regeringschefer har erkänt att stabilitets- och tillväxtpakten måste tillämpas på ett flexibelt sätt för att möjliggöra anpassningar till konjunkturen.
De har antagit kommissionens förslag utan ändringar, så att den nya pakten snabbt kan träda i kraft.
Detta parlament bör faktiskt inte försöka vara ” bättre katoliker än påven ”.
Vi måste sluta upp med att upphöja stabilitet till dogm.
Stabilitet är en nödvändighet.
Ingen kan leva på kredit i evighet, inte ens amerikanerna.
Ändå är de mer pragmatiska i sin hantering av budgetpolitiken, de har både underskott och tillväxt.
Euroområdet är på väg att stagnera.
Ekonomisk politik är ingen exakt vetenskap.
En balanserad budget räcker inte för att skapa tillväxt och arbetstillfällen.
Länder i Europa är i uppror på grund av att EU inte verkar ha någon annan politik att erbjuda än budgetåtstramningar.
EU behöver en knuff framåt, vi måste öka efterfrågan och uppmuntra till investeringar.
Så kallade strukturreformer som minskar löntagarnas köpkraft kan inte fylla tillverkarnas orderböcker.
Stabilitets- och tillväxtpakten utarbetades för att länderna i euroområdet inte skulle utnyttja kapitalmarknaden för mycket.
En alltför stor offentlig upplåning skulle driva upp räntorna, belasta privata investerare och driva på inflationen.
I stället har det omvända inträffat.
Trots vissa staters upprepade överträdelser av paktens regler är euron stark, inflationen fortfarande låg och räntorna rekordlåga.
Högern verkar dessutom tycka att stabilitets- och tillväxtpakten har varit tillfredsställande trots bristerna hos en del större länder.
Gruppen för Europeiska folkpartiet (kristdemokrater) och Europademokrater och gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa antog till exempel en ändring till mitt betänkande om de allmänna riktlinjerna för den ekonomiska politiken med lydelsen: ” Stabilitets- och tillväxtpakten har bidragit till att upprätthålla en låg inflationsnivå och historiskt låga räntenivåer. ”
Denna trosförklaring, som bortser från Europeiska centralbankens roll, innebär tydligen att överträdelser av stabilitets- och tillväxtpakten inte får de makroekonomiska konsekvenser som det har talats om.
Skämt åsido, sanningen är att det hursomhelst är mycket bättre att titta på EU: s ekonomiska situation utifrån.
EU är världens ledande exportör och utgör den största marknaden för den övriga världen, vilket gör unionen till en ekonomisk jätte som fortfarande har en betydande konkurrensförmåga.
Vi kan visserligen inte konkurrera med kineserna med T-shirts och jeans, men våra konsumenter gynnas av denna stimulans av deras köpkraft.
Samtidigt går EU framåt när det gäller produkter med ett högt mervärde.
Ett exempel är bilindustrin.
Medan General Motors och Fords obligationer klassas som skräpobligationer, visar färsk statistik att bilbranschen inom EU är nummer ett i världen när det gäller antalet tillverkade bilar: 17,2 miljoner i Europa, varav 14,6 miljoner i EU-15.
Förenta staterna, massproduktionens hemland, tillverkade bara 4,5 miljoner bilar 2003 och då ingår ett stort antal japanska bilar som tillverkas där.
Jag skulle kunna nämna många fler exempel, men slutsatsen är klar.
Vi måste sluta vara pessimistiska för EU: s del och stärka förtroendet, särskilt konsumenternas förtroende, för EU.
Det höga sparandet i Frankrike, Tyskland och Italien visar att det finns en obefogad rädsla för framtiden.
Visst är stabilitet en förutsättning för den ekonomiska politiken, men det behövs framför allt tillväxt och också en satsning på att stärka förtroendet på ett djupare plan.
Vårt budskap till medborgarna måste därför bli mycket mer optimistiskt.
