# ID: svediakorp-gov457078
# author: Bart Staes (Verts/ALE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 798
# sentences: 37
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, herr Schmit, herr Borg, mina damer och herrar!
Först av allt vill jag förklara bakgrunden till dessa två frågor från budgetkontrollutskottet.
Europeiska unionen och medlemsstaterna kan förlora hundratals, för att inte säga miljardtals, euro varje år på grund av uteblivna inkomster av punktskatt, moms och tullavgifter från den olagliga handeln med tobaksvaror på den svarta marknaden.
Varje container med smuggelcigaretter kostar europeiska och nationella myndigheter inkomster i storleksordningen 1,5 miljoner euro.
Under 1995 och 1996 förde Europaparlamentet kampen mot denna typ av bedrägeri och tillsatte en utredningskommitté som, med John Tomlinson som ordförande och Edward Kellett-Bowman som föredragande, inventerade de problem som uppkom under transiten och föreslog lösningar på dem.
Utredningskommittén besökte hamnarna i Antwerpen och Rotterdam där den ingående undersökte de bedrägerimetoder som kriminella organisationer, ofta av maffialiknande karaktär, använde sig av för att undslippa normala skatteskyldigheter.
Låt mig upprepa att dessa metoder är karaktäristiska för maffian och under de senaste åren har de skördat människoliv.
Mord har begåtts, tjänstemän har hotats och mutats, och i vissa fall har politiker arbetat hand i handske med de kriminella.
Det utmärkta arbete som utfördes av undersökningskommittén, av våra antibedrägeriorgan UCLAF och OLAF, av arbetsgruppen mot cigarettbedrägerier (Cigarette Fraud Task Force) och det nära samarbetet mellan tull- och polisväsende har lett till att ett omfattande nätverk kunnat avslöjas.
I november 2000 lämnade gemenskapen in en civilrättslig stämningsansökan till domstolen i New York mot Philip Morris och Reynolds med avseende på deras misstänkta inblandning i smugglingen av cigaretter till Europeiska unionen.
Tio medlemsstater anslöt sig till stämningsansökan mellan januari och april 2001.
De nakna fakta som under förhandlingarna inför domstolen framfördes mot Philip Morris tvingade tobaksjätten att underteckna ett förlikningsavtal med Europeiska kommissionen.
Detta fleråriga avtal undertecknades den 9 juli 2004 och syftar till att effektivt bekämpa smuggling och förfalskning av cigaretter.
Samtidigt sätter det stopp för den rättsliga tvisten mellan Europeiska unionen och Philip Morris.
I avtalet föreskrivs att Philip Morris under en tolvårsperiod skall betala betydande belopp – så mycket som 1,5 miljarder US-dollar – till ett bankkonto som förvaltas av Europeiska kommissionen.
Det utgör en ny inriktning i fråga om antibedrägeripolitik och garanterar att Philip Morris och Europeiska unionens myndigheter kan samordna sina insatser och samarbeta närmare.
Det är troligt att denna nya uppläggning kommer att leda till att liknande avtal ingås med de två övriga tobaksjättarna British American Tobacco och Japan Tobacco inom en inte alltför avlägsen framtid.
Budgetmyndigheten i Europeiska unionen består av två grenar: ministerrådet och parlamentet.
Som parlamentsledamöter är vi ytterst oroliga över hur kommissionen och medlemsstaterna kommer att hantera denna oväntade men betydande inkomst.
Enligt tjänstemän på hög nivå inom rådet kommer lejonparten av Philip Morris-medlen att hamna i medlemsstaternas nationella skattkammare.
Uppenbarligen kommer 10 procent att gå till kommissionen, medan de tio medlemsstater som anslöt sig till stämningsansökan kommer att få 90 procent.
Kan rådet och kommissionen bekräfta denna fördelning?
I detta sammanhang ser det verkligen ut som om medlemsstaterna beter sig som lystna opportunister och simpla kamrerer.
För mig förefaller uppdelningen i 10 respektive 90 procent att underskatta insatserna från kommissionens och OLAF: s sida.
För vad kommer att hända med dessa medel?
I själva verket skall de huvudsakligen användas för att bekämpa bedrägerier.
Jag är mycket medveten om att budgetmyndigheten anser att den så kallade öronmärkningen av vissa medel för specifika verksamheter inte är önskvärd.
Men det förefaller mig ändå rimligt att rådet och kommissionen gör det politiska åtagandet gentemot parlamentet att använda en betydande del av detta belopp till bekämpning av bedrägerier och förfalskningar.
Är kommissionen beredd att föreslå en handlingsplan och en budgetpost för att hantera denna fråga?
Så mycket kan göras, bland annat gränsöverskridande samarbete, fler datorer vid gränserna, mer och bättre utbildad inspektionspersonal, förstärkning av tulltjänsten, investeringar i spaning och spårning, effektivare uppföljningspolitik och extra bemanning för OLAF.
Låt oss därför koncentrera oss på hur medlen används och inte enbart på hur de skall fördelas.
Detta gäller inte bara vems pengar det är.
Vi bör också eftersträva valuta för pengarna.
Jag väntar mig även en lägesrapport från kommissionen, möjligen bakom stängda dörrar, om förhandlingarna med British American Tobacco och Japan Tobacco.
Endast på dessa premisser och på grundval av de avtal vi slutit kan vi fortsätta diskussionen.
Av rådet väntar vi oss att idéerna skall sträcka sig längre än till en bokhållarmentalitet och förslag om att använda dessa pengar klokt.
Vad är rådets och kommissionens svar på detta?
