# ID: svediakorp-gov457063
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 441
# sentences: 19
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Debatten har visat att det finns många utmaningar som Förenta staterna och Europeiska unionen tillsammans och solidariskt behöver ta itu med.
Vi vet också att det fortfarande finns många problem med att definiera mer samordnade ställningstaganden.
Dessa har nämnts.
I fråga om den globala uppvärmningen står vi långt ifrån varandra och vi vet att Kyotoavtalet är dömt att misslyckas utan Förenta staternas stöd.
Detta är därför något som behöver diskuteras med amerikanerna för att få dem att till sist delta i den multilaterala strategin mot global uppvärmning.
Reformeringen av FN-systemet är ytterligare en känslig fråga och ingen verklig FN-reform är möjlig utan Förenta staternas stöd.
När det gäller utvecklingspolitik – som redan till viss del har nämnts i samband med Bretton Woods-institutionerna – kan amerikanerna tillsammans med EU verkligen ändra kurs och röra sig mot millenniemålen för att sätta ny fart.
Mycket arbete återstår ännu inom dessa områden.
Vi har dock gjort betydande framsteg i hanteringen av större kriser och allvarliga internationella problem som Mellanöstern, Irak och Sudan.
Samtliga är områden där framsteg har gjorts genom att EU och Förenta staterna gemensamt har sökt efter lösningar.
Jag noterade också en kommentar som många av er gjorde, att vi trots detta kanske bör överväga att utveckla ramen för de transatlantiska förbindelserna.
Det är lite underligt att två samarbetspartner, som i princip står varandra så nära, inte har något ramverk, utan i stället i praktiken bygger sina förbindelser och sitt samarbete på en ynka deklaration.
Beror detta möjligen på att de så nära samarbetspartner?
Detta är kanske värt att fundera vidare på.
Jag tror dock att vi i framtiden allvarligt måste överväga om det inte är dags att få till stånd en mer exakt och väldefinierad ram för de transatlantiska förbindelserna.
I alla händelser framgår det klart av era debattinlägg att det kommande toppmötet är ett viktigt möte, ett möte som måste befästa de framsteg som gjorts, ett möte som måste fortsätta att utveckla våra förbindelser inom de områden där vi hittills inte kunnat hitta en gemensam linje och som också måste befästa framstegen i de transatlantiska förbindelserna som vi har sett sedan början av året.
Det luxemburgska ordförandeskapet fäster i alla händelser stor vikt vid toppmötet och är mycket angeläget om att det skall bli en framgång – en framgång för Europeiska unionen.
Det är viktigt eftersom Europeiska unionen också måste visa för amerikanerna att EU fortfarande förmår agera och att interna problem inte begränsar dess förmåga att agera på den internationella arenan.
