# ID: svediakorp-gov456989
# author: Christa Klaß (PPE-DE ), (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 257
# sentences: 8
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Jordbruket är mer än bara livsmedelsproduktion, och därför är det är en viktig uppgift för Europeiska unionen att upprätthålla det i alla medlemsstater.
Den ekonomiska utvecklingen och landsbygdsutvecklingen gynnas av jordbruket och ett hälsosamt naturligt och kulturellt landskap tryggas.
Jordbrukarna måste få fortsatta garantier för ekonomiskt stöd genom den gemensamma jordbrukspolitiken och EU: s långsiktiga budgetplanering måste avspegla detta.
Bulgariens och Rumäniens anslutning, som planeras till år 2007, kommer att göra den finansiella situationen ännu mer akut.
Det finns ännu inga möjligheter att anslå ytterligare medel till den gemensamma jordbrukspolitiken för att ta hänsyn till denna utvidgning; tvärtom föreslås det i utkastet en minskning av, eller ett tak för, resurserna.
Anslutningen skulle ytterligare reducera de medel som avsätts för jordbrukarna i de nuvarande medlemsstaterna och om de finansiella resurserna för den gemensamma jordbrukspolitiken skulle visa sig vara otillräckliga för att fylla behoven, skulle vi alltså behöva gå till de enskilda medlemsstaterna för att få ytterligare bidrag, och de skulle bli tvungna att täcka upp för sina egna jordbrukare.
Långt ifrån att leda till en åternationalisering av jordbrukspolitiken skulle detta innebära att dess finansiering skulle vara tryggad på lång sikt.
Om fördelarna med den gemensamma jordbrukspolitiken skall kunna bibehållas kan det i framtiden bli nödvändigt att be medlemsstaterna bära sin del av kostnaderna, för det är inte godtagbart att jordbrukarna skall behöva betala notan för EU: s utvidgning och att medel till andra politikområden skall hämtas från jordbruksbudgeten.
