# ID: svediakorp-gov456953
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 689
# sentences: 32
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Först av allt vill jag tacka alla ledamöter för deras synpunkter, råd och åsikter.
Jag vill börja med att gratulera parlamentet.
Länge leve det!
Om det skulle hållas en ny omröstning om konstitutionen i dag är det uppenbart att den inte är död i detta parlament.
Den lever i högsta grad.
Det är det som är allas vår uppgift.
Det är en mycket svår uppgift, men vi måste lösa den med beslutsamhet och uthållighet.
Alla som deltog i konventet har i viss utsträckning lurat sig själva, eftersom vi verkligen, ärligt och uppriktigt, trodde att detta konvent var i samklang med den allmänna opinionen och med våra medborgares förhoppningar och önskningar.
Vi ville ändra metoden för att utarbeta en text, ett fördrag och, slutligen, en konstitution.
I dag måste vi erkänna att även om konstitutionsfördraget har vissa utmärkta kvaliteter, så uppfyllde det inte riktigt dessa förväntningar och var inte så nyskapande.
Den första slutsatsen jag drar av detta är att den demokratiska diskussion som har inletts i Europa och som följer av denna kris, vars betydelse inte bör överdrivas, i alla fall måste fortsätta.
Oavsett om vi skjuter upp beslutsprocessen eller ej – och detta är en viktig fråga som jag kommer att vidarebefordra till Europeiska rådets ordförande när jag talar med honom på era vägnar för att informera honom om de olika ståndpunkter och analyser som ni har gett uttryck för i er debatt – upprepar jag att eftertanken inte får begränsas till att gälla kanslifrågor.
Det kommer inte att leda oss ut ur krisen.
Oavsett om ratificeringen skjuts upp eller inte, måste vi framför allt undvika att förvirra det osäkra läget ytterligare – och denna osäkerhet är i högsta grad verklig.
Vi måste fatta tydliga beslut, vi måste informera allmänheten, tala med allmänheten om vilka möjligheter vi har och vad vi anser är bäst.
Jag håller med om att vi måste erkänna att detta är upp till varje suverän nation – och eftersom jag själv är från Luxemburg känner jag mig direkt berörd, eftersom vår folkomröstning kommer att äga rum mycket snart, den 10 juli – att fatta beslut omedelbart om den vill, utan att vänta, och fortsätta som om ingenting har hänt.
Det är ett alternativ och kanske är det så vi borde gå vidare.
Det må vara hur det vill med den saken, men om vi verkligen fattar ett beslut måste vi göra det tydligt, utan förvirring.
Den demokratiska diskussionen måste utvidgas till våra länder och till våra parlament.
Den måste föras med hjärtat i våra länder och med fackföreningar och ledningar.
Vi måste ta igen den tid vi har slösat bort så länge.
Det måste bli en europeisk diskussion som är i samklang med diskussionerna på nationell nivå, eftersom det är enda möjligheten att växa och bli starkare av denna utmaning.
Jag känner inte till någon trollformel för detta.
Jag håller helt och hållet med kommissionens ordförande när han säger att vi måste finna ett nytt politiskt samförstånd, framför allt här i detta parlament, men även i våra medlemsstater.
EU måste vara föremål för diskussion, men det måste också omfattas av en grundläggande samsyn mellan alla demokrater och mellan alla dem som anser att EU är lösningen, inte problemet.
Vi måste först komma till en överenskommelse om de grundläggande frågorna och sedan inleda den politiska diskussionen, oavsett i vilken riktning den går, föra den framåt och komma till ett avgörande.
Herr talman!
När ni deltar i Europeiska rådet kommer man att lyssna på er eftersom ni har genomfört en mycket användbar debatt.
Jag anser att ert budskap kommer att göra saken tydligare för dem som måste fatta ett beslut nästa vecka.
Tack så mycket.
Ni har kanske inte gett oss en lösning ännu, men kanske har ni visat vägen mot en lösning.
