# ID: svediakorp-gov456947
# author: Hartmut Nassauer (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 360
# sentences: 20
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, mina damer och herrar!
Ur rättslig synvinkel har detta fördrag, som alla vet, gått i stöpet.
Politiskt är behovet av att sätta det i kraft nu ännu mer trängande än någonsin tidigare.
Vi måste därför fråga oss hur vi kan bidra till att främja de idéer som framförs i konstitutionsfördraget.
Ur denna synvinkel undrar jag hur klokt det är att nu utsätta fördraget för en serie offentliga avrättningar i form av folkomröstningar.
Jag anser att det vore mycket klokare att ägna lite tid åt eftertanke, för att ge konstitutionsfördraget en chans.
Tiden bör användas till att klargöra ett antal frågor.
Det är nu varken rätt tid eller rätt plats för svar eller magiska formler.
Nu är det dags att ställa frågor.
En fråga är: Har vi i EU kanske nått gränserna för integrationen?
Överför vi inte fler och fler befogenheter från medlemsstaterna till unionen bara för att där se dem utövas genom förfaranden som demokratiskt sett är ganska tvivelaktiga och som i alla händelser är dunkla och ytterst byråkratiska, till den grad att medborgarna omöjligt kan förstå dem?
Gå till kommissionen, granska alla de förslag till direktiv som ligger kringspridda där, och försök att hitta bara ett där en tydlig åtskillnad görs mellan det som behöver regleras på EU-nivå och vad som med fördel överlåts åt medlemsstaterna och regionerna.
Jag kan slå vad om att det inte finns ett enda direktiv där detta slags subsidiaritetskultur gynnas.
Vi måste rikta vår uppmärksamhet mot dessa frågor.
Den andra frågan är denna: Har vi kanske nått gränserna för utvidgningen?
Ingen vet hur långt den utvidgade unionen bör sträcka sig.
Ukraina, Vitryssland, Marocko, Israel – alla dessa länder har tidigare diskuterats.
Avsaknaden av en gränslinje föder osäkerhet, och osäkerhet föder motstånd.
Detta är ett annat skäl till att väljarna sade nej.
Sett mot denna bakgrund begick unionen ett misstag av historiska proportioner genom att ge Turkiet kandidatstatus, ett misstag som vi måste reflektera över länge och väl.
