# ID: svediakorp-gov456943
# author: Josef Zieleniec (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: CS
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 342
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Europeiska rådets toppmöte i nästa vecka blir ett av de viktigaste i den europeiska integrationens historia.
Vi inser allihop att en strandad konstitution skulle lämna Europa som det var före ratificeringsprocessens början.
Om vi vill undvika att EU kör fast i en långvarig kris, måste rådet ta ledningen och visa handlingskraft.
Det finns nu två möjliga lösningar.
Om den franske presidenten och den nederländske premiärministern säger att de på nytt kommer att lägga fram dokumentet för godkännande, bör vi fortsätta med integrationen.
Om de inte kan göra detta, bör vi skapa en politisk grund genom att avskilja konstitutionsfördragets första och andra del från de enskilda gemensamma politikområdena.
Konventet, som jag var ledamot av, kom fram till att det var nödvändigt att inte bara organisera förbindelserna mellan institutionerna och införliva stadgan om de grundläggande rättigheterna, utan även att konsolidera befintliga överenskommelser, däribland politiska sådana, om reformen av EU skulle bli effektiv.
Varken i konventet eller på den efterföljande regeringskonferensen fanns dock den politiska viljan att skilja de två problemen från varandra.
Herr talman!
Vi är här på grund av att konstitutionsfördraget förkastades i Frankrike och Nederländerna.
Debatten i dessa länder uppenbarade missnöje med stora delar av den nuvarande EU-politiken, inte med de institutionella lösningar som skulle ha kommit till stånd genom konstitutionen.
Medborgarna tvingades dock att besluta om båda frågorna på en och samma gång.
Europeiska rådet bör därför fatta ett oberoende beslut om att avskilja den konstitutionella ramen i kapitlen 1 och 2 och om att lägga fram denna för ratificering.
Konstitutionsfördragets första och andra del utgör ett balanserat dokument om vilket samförstånd nåddes både inom konventet och på regeringskonferensen.
Allting beror nu på om Europeiska rådet kan finna viljan att ta ett modigt steg framåt eller inte.
Om inte, är risken att den akuta kris som vi står inför med ratificeringen av konstitutionen blir en kronisk kris som påverkar hela integrationsprojektet.
