# ID: svediakorp-gov456942
# author: Enrique Barón Crespo (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: ES
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 394
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, herr rådsordförande, herr kommissionsledamot, mina damer och herrar!
Varför klagar vi så mycket över att politiken har trätt in i det europeiska livet?
Vi vet alla att politiken inte är en lång, lugn flod, utan att den ibland även kan vara en rasande fors.
För det första vill jag säga att processen måste fortsätta, för vi är alla jämlika, vi har alla rätt att uttrycka oss, och våra föregångare, schweizarna, har också uttryckt sig till förmån för Europeiska unionen i en folkomröstning genom vilken de beslutade sig för att gå med i Schengen.
För det andra är ett nej lika mycket värt som ett ja, men ett nej medför ingen vetorätt, och de som har sagt nej måste tala om vad de vill göra.
Vill de stanna med oss eller lämna oss?
De måste säga detta, inte vi.
Eftersom jag är den första talare som kommer från ett land som har sagt ja i en folkomröstning ber jag att få ge några råd.
För det första handlade folkomröstningen om konstitutionsfördraget i Spanien, och jag vill berömma alla oppositionspartierna, som talade om EU, och inte om våra inrikesproblem.
För det andra måste vi tala om EU, och vi måste tala väl.
Som José Luis Rodríguez Zapatero sade under kampanjen är det ett ” massuppbyggnadsvapen ” att tala väl om EU.
Vi har tydligt uttryckt vår tacksamhet för den ” Marshallplan ” som EU har ordnat för oss, och vi har försökt att frambringa hopp.
Det talas så mycket om problem och klagomål här, men vår skyldighet är att frambringa hopp och svar på människornas problem, inte att klaga.
Jag måste säga att vi behöver fundera på vad som måste göras, men vi får inte stanna upp.
Om vi stannar upp kommer nämligen ” nejsyndikatet ” att säga att man har vunnit, och detta är en risk som vi inte kan ta.
Till sist vill jag säga till rådsordföranden att rådet bör lägga två saker till sin lista, nämligen att vi måste försvara euron och att vi måste arbeta aktivt inom Doha-rundan, som är det forum där globaliseringen kommer att diskuteras i år.
