# ID: svediakorp-gov456940
# author: Richard Corbett (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: EN
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 316
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Det kan vara lockande att fortsätta med ratifikationsprocessen i de återstående medlemsstaterna för att visa att konstitutionsfördraget har stöd av de flesta medlemsstaterna och av Europeiska unionens befolkning.
Detta är dock i viss mening en riskfylld strategi som innebär en risk för fler nej och ger intrycket att vi går vidare med verksamheten utan att lyssna samt ger upphov till frågan om huruvida man helt enkelt kan be fransmännen eller holländarna att på nytt rösta om samma text utan vidare omständigheter.
Något annat måste ske.
Europeiska rådet måste enas kollektivt om hur vi skall gå vidare.
Det är inte bra om vissa länder går vidare med ratificeringen medan andra har dödförklarat texten.
Vi behöver en gemensam överenskommelse.
Jag anser att denna överenskommelse måste omfatta en paus för eftertanke, med ytterligare debatter och ytterligare justeringar i två steg.
För det första på nationell nivå eftersom de länder som har sagt nej eller som riskerar att säga nej måste kunna tänka efter och berätta för övriga Europeiska unionen hur de vill gå framåt och vilka justeringar som de anser vara nödvändiga.
För det andra på EU-nivå eftersom vi måste göra detta till en europeisk debatt, inte bara ännu en snabb regeringskonferens inom stängda dörrar, utan en offentlig debatt.
Därför anser jag att det kanske inte är någon dålig idé att kalla samman ett nytt konvent med en ny ordförande.
Detta sammanträder trots allt offentligt och innefattar nationella parlamentariker och personer från regeringspartier och oppositionspartier.
Detta skulle vara rätt väg framåt och få mycket större allmän uppmärksamhet än det tidigare konventet.
Det finns ingen enkel väg framåt.
Vi måste hitta ett sätt eftersom vi inte har råd att gå miste om reformerna i denna konstitution.
Vi behöver en Europeisk union som är mer effektiv och mer demokratisk.
