# ID: svediakorp-gov456939
# author: Françoise Grossetête (PPE-DE ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 395
# sentences: 25
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
EU förmådde inte vinna hindertävlingen.
Konstitutionen lyckades inte klara alla hindren.
Konstitutionsfördraget var favorit men förlorade loppet.
Men förlorade det på grund av att texten inte var bra nog?
Förlorade det enbart på grund av europeiska faktorer?
Jag anser inte det.
Jag anser snarare att marken inte hade beretts och att konstitutionsfördraget ställdes mot konkurrenter som var dopade med lögner.
Vi måste reagera allihop – Europaparlamentet, kommissionen och rådet.
Vad har väljarna sagt till oss? ” Tyvärr, men vi vet egentligen inte särskilt mycket om EU.
Däremot har läget i vårt land försämrats, så vi kommer att använda vår makt för att säga det ”, och de röstade av ytliga skäl.
Resultaten har vi, och vi måste dra våra slutsatser av dem.
Alltför länge har vissa av våra regeringar vänt ryggen åt framväxten av en verklig europeisk kultur.
När jag säger detta tänker jag naturligtvis på Frankrike.
Hur många generationer ministrar av alla övertygelser har plötsligt drabbats av minnesförlust under resorna mellan Bryssel och de egna huvudstäderna?
Mellan den tidpunkt då de sitter i ministerrådet i Bryssel och talar på sitt lands vägnar och den tidpunkt då de förklarar en åtgärd, tycks de alla ha allvarliga minnesluckor.
I Bryssel godkänner de en EU-åtgärd som, om den är omtyckt, omedelbart tillskrivs regeringens initiativ.
Om en åtgärd däremot är oundgänglig men illa omtyckt är det EU som hålls ansvarigt.
Denna inställning har lett till en beklaglig situation.
Under alltför många år har ingen talat om EU.
Utvidgningen har inte förklarats ordentligt.
Vi har gått för snabbt framåt inför en folkopinion som inte var redo, med människor som har känslan av att tvingas finna sig i saker snarare än att delta.
Att få människorna att tycka om Europa betyder att hitta sätt att göra det förstått.
Ett av de största misstagen med konstitutionsfördraget var att allmänheten och parlamenten inte rådfrågades på samma dag i alla medlemsstaterna.
Låt oss dock komma ihåg att tio länder har röstat ja, och att det bara är genom att integrera den europeiska debatten i alla frågor i den nationella politiken som vi kan lyckas avvärja den populistiska orkan som nu drar över våra länder.
