# ID: svediakorp-gov456938
# author: Jo Leinen (PSE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: DE
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 334
# sentences: 21
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Långt ifrån att vara död, som vissa säger, lever konstitutionsfördraget, och det måste hållas vid liv, för såvitt jag vet finns det inget rimligt alternativ till den.
Det finns ingen plan B som skulle kunna tänkas bli lyckosam.
Detta har också framgått av debatten.
Vi kan behöva mer tid.
Varje land bör därför själv bestämma när ratificeringen skall genomföras.
Jag anser dock att det är helt fel att kollektivt stoppa ratificeringsprocessen och avbryta den över hela linjen.
Detta är utan tvekan fel!
Varje land måste själv bestämma, med tanke på att vi kan behöva mer tid.
Nejbesluten i Frankrike och Nederländerna har allvarligt skadat deras status som grundarländer.
Det finns även en positiv sida av detta, eftersom alla länder nu kanske står på jämlik fot.
Framför allt hoppas jag att de nya länderna kommer att säga ett kraftfullt ja, eftersom de måste förstå att en del av ” nejet ” var riktat även mot dem.
Jag hoppas att människorna i Polen och Tjeckien kommer att säga ett tydligt ja till konstitutionsfördraget, eftersom det är deras framtid och även deras projekt för framtiden i Europa.
Självklart måste vi också bemöta allmänhetens oro.
Människorna säger att de vill ha mer information, vara mer delaktiga, ha större klarhet om det europeiska projektet och att de vill ha mer information om dess framtida riktning.
Låt oss verkligen ge människorna detta!
Jag anser att plan D, som kommissionens ordförande José Manuel Barroso talade om, är en möjlig väg framåt.
Låt oss tillsammans anordna en omfattande europeisk debatt om det europeiska enandets framtid, inte 25 separata nationella debatter, utan en gemensam debatt.
Vi behöver ett instrument.
Somliga säger ett nytt konvent, kanske ” europeiska assisrätter ”, eller något slags instrument.
Signalen till detta bör ges nästa vecka, på toppmötet.
