# ID: svediakorp-gov456928
# author: João de Deus Pinheiro (PPE-DE ). (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: PT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 264
# sentences: 9
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman!
Jag anser att den viktigaste frågan på rådets möte och här i parlamentet är om människorna förstår att vi faktiskt har trätt in i ett nytt skede, ett skede där EU inte längre reagerar på medborgarnas oro som det brukade när fred och demokrati var de främsta målen.
Nuförtiden vill vi att våra europeiska, nationella och institutionella ledare skall motsvara några av de huvudsakliga utmaningarna på ett objektivt snarare än dogmatiskt sätt.
Vi vill därför veta om den europeiska sociala modellen är förenlig med en form av globalisering som har införts till priset av det slags sociala och miljömässiga dumpning som är gängse i andra länder och som har lett till omlokaliseringar och arbetslöshet i Europa.
Det är viktigt, i själva verket avgörande, att EU – antingen på egen hand eller om möjligt i samverkan med Förenta staterna, med början i Doha-rundan – vidtar åtgärder för att se till att Internationella arbetsorganisationens regler följs, på samma sätt som Lissabonstrategin måste bli mindre byråkratisk och i högre grad inriktas på företagande och små och medelstora företag.
Detta är också fallet med subsidiariteten, som vi har förkunnat men som institutionerna i praktiken konsekvent struntar i.
Kommissionen och, vad som är viktigare, parlamentet måste vidta åtgärder för att en gång för alla se till att subsidiariteten tillämpas riktigt över hela linjen.
Slutligen måste vi vara medvetna om EU: s begränsningar och om utvidgningstakten när fördjupningsprocessen inte har varit framgångsrik.
Detta är Europeiska rådets huvudsakliga utmaningar.
