# ID: svediakorp-gov456913
# author: Jean-Marie Le Pen (NI ) (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 373
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


– Herr talman, tärningen är kastad.
Konstitutionsfördraget är dödfött.
Bara en röst emot räckte.
Två folkomröstningar har genomförts med bara tre dagars mellanrum, i Frankrike och Nederländerna, två av de sex länder som grundade Europeiska unionen.
I morgon tar Förenade kungariket, som inte har infört euron, över ordförandeskapet för rådet, och de har redan sagt att de anser att ratificeringsprocessen är meningslös.
Aldrig har klyftan mellan parlamenten och människorna förefallit så bred.
Åtta procent av ledamöterna av det franska parlamentet röstade nej, men bland folket var siffran 55 procent.
Därför är det kanske förvånande att folkomröstningar inte är den enda ratificeringsformen i EU-medlemsstaterna, om man ser dem som det mest demokratiska sättet, en åsikt som man skulle kunna förvänta sig att de som klagar över institutionernas demokratiska underskott här i parlamentet skulle förespråka.
Det är farligt för prinsar som regerar för sin egen vinnings skull att ge röst åt folket, som lider skada.
Det är emot oligarkier – inom politik, medier, ekonomi, sociala frågor och inom andra områden – som hade betydligt starkare medel till sitt förfogande i debatten, som folket har talat, och vägrat att ge upp sitt oberoende inom en överstatlig stat som, samtidigt, visade sig vara ultraliberal, byråkratisk, ekonomiskt medelmåttig och socialt katastrofal.
De sade nej till en obegränsad utvidgning, utanför Europa, till Turkiet.
Vissa kanske frestas att kringgå de franska och nederländska omröstningarna.
De bör vara försiktiga så att de inte orsakar medborgarnas berättigade vrede.
Det skulle vara klokare att ta hänsyn till folkens vilja och sträva efter att göra det önskvärda målet för europeiskt samarbete mer realistiskt.
Det är uppenbart att människorna inte vill ge upp sina nationella strukturer.
De är grunden för deras identitet, försvararna av deras högre intressen, och en garanti för deras frihet, kultur och språk.
De vill behålla suveräniteten över sitt territorium och sina gränser, och forma sitt eget och sina barns öde, med tanke på de aktuella hoten från globaliseringen, invandringen, den sociala kollapsen och det moraliska förfallet.
