# ID: svediakorp-gov456912
# author: Cristiana Muscardini, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: IT
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 496
# sentences: 16
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
För att kunna enas politiskt med hjälp av ett ekonomiskt och socialt projekt, och för att åter få fart på utvecklingen, måste EU ha institutioner som kommunicerar med medborgarna.
Framtiden är beroende av informerat samtycke.
De folkomröstningar som genomfördes i Frankrike och Nederländerna innebär inte ett nej till EU, utan en önskan om att inte längre gå den väg där beslut alltför ofta fattas högst upp, utan hänsyn till ändrade omständigheter och nya ekonomiska och sociala förhållanden.
Det är just sysselsättningskrisen, som har orsakats av den sociala dumpning som ett antal länder ägnar sig åt och den långa tid EU tagit på sig för att tackla frågan, som har skapat den osäkerhet och rädsla som föranledde detta nej vid folkomröstningarna om konstitutionsfördraget.
Det handlade egentligen inte så mycket om att säga nej till fördraget, utan om att säga nej till den dåliga information som tillhandahölls, vilket också kommissionen har erkänt de senaste veckorna.
När konstitutionsfördraget utarbetades var det den bästa möjliga kompromissen, men det var inte tillräckligt väl anpassat till de utmaningar som redan fanns.
EU-medborgarna kräver tydliga, tillämpliga regler som respekterar subsidiaritetsprincipen och som kan ge lösningar inte bara på tillfälliga frågor utan även på frågor som kan förutsägas genom att analysera det geopolitiska och geoekonomiska sammanhanget.
Situationen kräver en förnyad ansvarskänsla från de tre institutionerna, så att det som är möjligt genomförs och man inte tar upp sådant som behöver skjutas upp.
Efter det att Bulgarien och Rumänien återvänt till Europa anser vi att utvidgningen måste få ett slut, så att unionen kan samla sin styrka genom en dialog mellan institutionerna och medborgarna.
Samtidigt är det nödvändigt ta upp kopplingen till Europeiska centralbanken på ett nytt sätt, eftersom unionen aldrig kommer att ha en framtid om de politiska organen inte har tillräckligt inflytande över utformningen av valutapolitiken.
Vi uppmanar kommissionen och rådet att uttala sig om detta snarast.
Unionen har redan upplevt svåra perioder som den har tagit sig ur genom att införa nya initiativ: Som ett resultat av den franska nationalförsamlingens förkastande 1954 av fördraget om inrättande av den europeiska försvarsgemenskapen, inrättades Messinakonferensen, följt av Romfördragen.
Som ett resultat av Europeiska gemenskapernas stagnation på 1970-talet infördes Genscher-Colomboprojektet, och till följd av omröstningen vid Europeiska rådet i Milano 1985, under president Craxi, uppnåddes Europeiska enhetsakten.
Vi är därför optimistiska om att det nya Europa kan resa sig ur denna period, där det står klart att den hejdlösa framfarten bland dem som är för EU och pessimismen hos EU-skeptikerna inte ger några framtidsgarantier vare sig för individen eller för samhället som helhet.
Eurorealism är den enda vägen för närvarande och den bygger på demokratiska val och respekt för nationella identiteter, så att ett enat och gemensamt EU kan inrättas.
