# ID: svediakorp-gov456909
# author: Daniel Marc Cohn-Bendit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 830
# sentences: 35
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Det är uppenbart att alla i dag vill säga några sanningar och det är så det skall vara.
Den första sanningen: När gruppen Alliansen liberaler och demokrater för Europa i dag upptäcker att vi borde ha genomfört ratificeringen samma dag, vill jag erinra om att när vi föreslog en europeisk folkomröstning i hela EU instämde inte ens detta parlament.
I dag önskar alla att vi hade genomfört en europeisk folkomröstning samma dag, för även om detta förvisso hade kunnat resultera i ett nederlag skulle vi inte ha haft det här löjliga problemet med att fråga oss om vi skall gå vidare med ratificeringen eller inte; alla skulle ha röstat samma dag.
Det är vad jag vill säga och vi har bara oss själva att skylla.
Varför krävde inte parlamentet en EU-omröstning som vi föreslog?
Den andra sanningen: Jag tror, och detta måste sägas öppet, att när det gäller budgetplanen har regeringarna och detta parlament ännu inte förstått vad det handlar om.
De har ännu inte förstått att om vi vill att EU skall kunna vidta åtgärder för sysselsättningen, för den sociala tryggheten, då behöver vi ge den medel för att kunna göra det.
Varken den kompromiss som har föreslagits av Gerhard Schröder eller andra kompromisser som har föreslagits kommer emellertid att ge oss dessa medel.
Ännu en gång ljuger vi för våra medborgare.
Låt oss säga detta tydligt: Vi måste ha en budget som ger EU möjlighet att agera, annars kan vi inte lova någonting för EU.
Låt oss säga dem denna sanning, för en gångs skull.
Den tredje sanningen: Låt oss vara tydliga!
Herr Poettering!
Det som hände i Frankrike var ingen besvikelse, det var ett nederlag, men dagens nederlag kommer att blir morgondagens segrar, det kan jag lova er.
Därför måste vi, rådet, kommissionen och parlamentet, verkligen kunna inrätta och anordna ett konvent med Europeiska ekonomiska och sociala kommittén, med Regionkommittén och med det civila samhället för att fundera över och diskutera EU: s ekonomiska och sociala politik: Vilka framgångar har vi haft?
Vilka misslyckanden har vi haft?
Låt oss sätta igång!
Herr Schmit!
Öppna rådets svarta låda, och diskutera offentligt den 16: e och 17: e juni, så att medborgarna i EU vet vad ni kommer att säga!
Europas folk har fått nog av dessa presskonferenser efter råden, då varje medlemsstat, varje regeringsföreträdare, bara säger halva sanningen, och är noga med att dölja den andra halvan, det som sagts inom stängda dörrar.
Som EU-medborgare och parlamentsledamöter har vi, liksom alla medborgare, rätt att känna till vilka problem ni har i rådet och hur ni reagerar på dem.
Inte bara vad Gerhard Schröder säger till Tony Blair offentligt, utan hur rådets medlemmar bemöter andra ståndpunkter, hur de reagerar på ståndpunkterna från Jean-Claude Juncker, som vill fortsätta, på ståndpunkterna från Tony Blair, som vill stanna upp, ståndpunkten från polackerna, som inte vet, från danskarna, som inte heller vet: Vi vill att allt detta skall vara offentligt.
Bristen på insyn är en av orsakerna till misslyckandet.
Herr Barroso!
Denna kris är på sätt och vis en möjlighet och vi måste utnyttja den genom att säga sanningen offentligt.
Exempelvis när det gäller globaliseringen, Kina, allt det, låt oss en gång för alla säga att, ja, WTO är viktigt, men WTO bara kan arbeta om det antar ILO: s kriterier.
Problemet är inte att sätta upp hinder mot Kina, utan att tvinga Kina till demokratisering så att de kinesiska anställda kan slåss för sina löner.
Om Kina inte accepterar detta, måste Kina kastas ut från WTO!
Så enkelt är det, och detsamma gäller för andra länder.
Vi har fått nog av detta: Affärer, alltid affärer, men när det blir fråga om demokrati, då är vi plötsligt ute på lunch.
Det kan inte fortsätta att fungera på detta sätt.
Detta är vad Europas medborgare vill veta!
Jag vill därför säga till alla: Vi har förlorat, ja, vi förlorade i Frankrike, men eftersom jag deltog i kampanjen vill jag inte förlora igen, och jag vill inte fortsätta att ljuga om mycket tydliga frågor.
Det kommer att sluta med att det faller tillbaka på dem som ljuger: Vi behöver en EU-budget som möjliggör ekonomiska initiativ, vi måste utveckla vetenskaplig forskning, men för att göra detta måste man åtminstone säga att EU är mer intressant än de snåla förslagen från regeringarna som de ser ut i dag.
