# ID: svediakorp-gov456904
# author: Nicolas Schmit, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-08
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: FR
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 1,643
# sentences: 68
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. – Herr talman, mina damer och herrar!
Europeiska rådet inleder sitt arbete den 16 juni, och kommer då att tvingas diskutera två frågor som är avgörande för Europeiska unionens framtid: ratificeringsprocessen för konstitutionsfördraget och en politisk överenskommelse om budgetplanen.
Efter intensiva debatter förkastade först medborgarna i Frankrike, och därefter medborgarna i Nederländerna, utkastet till fördraget om upprättandet av en konstitution för Europa, som undertecknades i Rom den 29 oktober 2004.
Det fanns många skäl till dessa nejröster, vissa av dem var motsägelsefulla.
Många av oss uttryckte vår besvikelse och vårt beklagande över resultatet av dessa omröstningar.
Men en demokratisk debatt har ägt rum och vi måste självfallet fullt ut respektera det demokratiska val som en klar majoritet franska och nederländska väljare har gjort.
Jag kan inte låta bli att minnas när Europaparlamentet den 12 januari 2005 med majoritet röstade för utkastet till konstitutionsfördrag.
Omröstningen drevs av ett stort hopp och en övertygelse om att Europeiska unionen efter utvidgningen med tio nya stater skulle kunna stärka sin demokratiska grund, arbeta öppnare och mer effektivt, förankra sin framtid i de gemensamma värderingar som ligger oss så varmt om hjärtat, och på så sätt äntligen få medborgarnas fulla förtroende.
Tio länder har ratificerat utkastet till konstitutionsfördrag, varav ett – Spanien – genom folkomröstning.
Även i dessa fall måste vi respektera deras demokratiska beslut.
Rösterna i Nederländerna och Frankrike, två av de grundande länderna, har ändå skapat en ny situation som vi måste ta itu med.
Genom dessa röster har folket uttryckt sin oro, sina önskningar och sina förhoppningar, men även sin besvikelse.
Tyvärr förefaller enandet av Europa inte längre vara det mobiliserande projekt som under årtionden har gjort det möjligt för oss att på nytt bygga upp vår kontinent i fred och välstånd, innan den förenades genom utvidgningen.
Håller hoppet på att byta sida?
Orsakar EU nu bara oro och bristande förståelse?
Drar EU själv på sig all den sociala oro som många av våra landsmän med rätta känner efter att alltför länge ha fått utstå svårigheter och långtidsarbetslöshet?
Jag tror inte det.
Budskapet från många av de franska och nederländska medborgarna är dubbelt.
Det finns förvisso ett missnöje med EU: s form och agerande, men samtidigt finns det fortfarande ett avsevärt stöd för tanken bakom EU och behovet av det bland en stor andel av de medborgare som sade nej, men det är ett stöd till ett EU som arbetar annorlunda i en värld som genomgår en omvandlingsprocess.
Europeiska rådet måste lyssna till dessa budskap som har uttryckts efter en demokratisk debatt som, förvisso, har saknats alltför länge.
Alla som motiverade sitt nej med att hänvisa till en hypotetisk plan B, måste nu inse att det inte finns någon lätt utväg ur denna ytterst komplicerade situation.
Vi måste i dag konstatera att förklaring 30 trots allt har lett till att flera länder inte har lyckats fullgöra detta förfarande när ratificeringsperioden är över.
Vi måste också ta hänsyn till att tio länder framgångsrikt fullgjort ratificeringsförfarandet medan över hälften av medlemsstaterna ännu inte har uttryckt sin åsikt.
Det är inte lätt att beröva dessa människor, eller dessa parlament, en demokratisk debatt och möjligheten att i sin tur uttrycka sin åsikt.
Vi måste också minnas att utkastet till konstitutionsfördrag är resultatet av en övergripande kompromiss, att den har sitt eget sammanhang, och att vi inte utan vidare kan ha den ena beståndsdelen utan den andra.
Europeiska rådet bör därför djupgående och gemensamt analysera situationen innan man tydligt fastställer hur processen skall gå vidare.
En sak står dock klar: Europeiska unionen får inte halka in i något slags permanent osäkerhet, opposition mot förändringar eller, ännu värre, förlamning.
Våra institutioner arbetar och kommer att fortsätta att arbeta.
Vår beslutsfattande förmåga är intakt även om bestämmelserna i Nicefördraget uppenbarligen är otillräckliga med tanke på de politiska, ekonomiska och sociala utmaningar som EU och våra medlemsstater måste hantera ännu mer skyndsamt.
Medborgarna förväntar sig konkreta åtgärder och att unionen tar större hänsyn till de saker som oroar dem, vare sig det gäller de ekonomiska och sociala frågorna eller säkerheten.
Världen undrar över framtiden för EU, som under lång tid fascinerat många människor på alla kontinenter.
Europeiska rådet måste därför bredda sitt tänkande.
Rådet kan inte begränsa sig till procedurmässiga frågor när människornas förväntningar framför allt är politiska.
Ett politiskt EU måste förbli vårt mål, och byggandet av en verklig europeisk demokrati är fortfarande det enda sättet att uppnå detta.
I det sammanhanget får förhandlingarna om budgetplanen en mycket speciell dimension.
Ett misslyckande, en oförmåga att uppnå en tillfredsställande kompromiss, skulle för våra egna medborgare och framför allt för världen utanför vara ett tecken på en farlig återvändsgränd.
Denna budgetplan kanske inte återspeglar alla ambitioner hos den ena eller andra parten, men den kommer ändå att göra det möjligt för EU att vidta åtgärder till förmån för konkurrenskraft, sysselsättning, ekonomisk och social sammanhållning, bättre miljöskydd, inre säkerhet och för en mer aktiv internationell roll.
Om vi kan anta budgetplanen nu, trots våra meningsskiljaktigheter, kommer detta verkligen att innebära den politiska impuls som EU nu behöver mer än någonsin.
Efter gårdagens debatt kan parlamentet genom den omröstning om resolutionen som kommer att genomföras inom kort sända en mycket viktig signal, en uppmuntrande signal.
Ni kan vara säkra på att ordförandeskapet kommer att göra allt som står i dess makt för att underlätta en kompromiss som är godtagbar för alla.
Herr talman!
Förutom dessa avgörande frågor, kommer Europeiska rådet att ta itu med andra frågor som är minst lika viktiga för medborgarna.
Vi behöver nu på nytt lansera Lissabonstrategin till förmån för tillväxt och sysselsättning.
I enlighet med det nya tillvägagångssätt som antogs i mars måste Europeiska rådet därför godkänna de integrerade riktlinjerna för tillväxt och sysselsättning 2005 – 2008.
Det är på så sätt, på grundval av arbetet i rådets alla relevanta sammansättningar, som genomförandet av makroekonomisk och mikroekonomisk politik och sysselsättningspolitik kan baseras på 24 integrerade riktlinjer.
Till hösten kommer medlemsstaterna att ha omvandlat dessa riktlinjer till enhetliga nationella program för att främja tillväxt och sysselsättning.
Det får inte bara vara en formalitet, utan en åtgärd som innefattar alla berörda, särskilt parlamentets organ och arbetsmarknadens parter.
Jag vill också nämna att Europeiska rådet i linje med det beslut som fattades i mars, kommer att uppmanas att godkänna en förklaring om riktlinjer för hållbar utveckling.
Det bör göra det möjligt för oss att anta en reviderad strategi för hållbar utveckling, om möjligt före årsslutet 2005.
Europeiska rådet kommer även att behöva se på vissa viktiga aspekter när det gäller inrättandet av området med frihet, säkerhet och rättvisa.
På detta område är vi skyldiga oss själva att visa att EU effektivt kan bemöta medborgarnas förväntningar.
EU: s medborgare förväntar sig, med rätta, att Europeiska unionen skall anta ett effektivare gemensamt synsätt på gränsöverskridande problem, såsom olaglig invandring, människohandel, kampen mot organiserad brottslighet samt kampen mot terrorism, som ni diskuterade i går och som vi anser vara mycket viktig.
I november förra året antog vi Haagprogrammet, i vilket de kommande fem årens prioriteringar för att inrätta ett verkligt område med frihet, säkerhet och rättvisa fastställs.
I linje med detta kommer en handlingsplan att läggas fram vid Europeiska rådets nästa möte, som syftar till att omvandla målsättningarna i Haagprogrammet till konkreta åtgärder.
I detta avseende vill ordförandeskapet betona att det är avgörande att medlemsstaterna genomför de olika åtgärderna effektivt och inom tidsramarna.
Europeiska rådet kommer särskilt att se över åtgärderna för att bekämpa terrorismen.
Ni har betonat hur brådskande detta är, liksom behovet av ett omfattande synsätt som kombinerar säkerhet och frihet.
Europeiska rådet bör särskilt identifiera vissa högprioriterade åtgärdsområden under de närmaste månaderna, exempelvis polisiärt och rättsligt samarbete, det pågående arbetet för att förhindra rekrytering av terrorister, kampen mot finansiering av terrorism och förstärkningen av vår civila skyddskapacitet, särskilt för att bekämpa alla hot i form av biologisk terrorism.
Avslutningsvis, herr talman, är det nödvändigt att ta upp vissa viktiga frågor som gäller yttre förbindelser.
Jag tänker särskilt på reformen av Förenta nationerna, som kommer att stå i fokus för Förenta nationernas toppmöte i september.
Vi anser att det är grundläggande att ett rättvist och ambitiöst resultat nås vid toppmötet, som gör det möjligt att reformera FN för att mer effektivt möta de mångdimensionella hot och utmaningar som FN: s generalsekreterare nämner i sin rapport.
Vi kommer säkerligen att diskutera denna fråga under eftermiddagen.
Bland de andra internationella frågorna kommer förberedelserna inför den internationella konferensen om Irak att diskuteras, som anordnas gemensamt av Europeiska unionen och Förenta staterna, och som kommer att äga rum i Bryssel den 22 juni.
Syftet är att inrätta en ny ram för att samordna stödinsatserna i Irak.
I detta hänseende är det lämpligt att betona den irakiska regeringens viktiga, avgörande och grundläggande roll i en period av övergång och återuppbyggnad i landet.
Som ni kan se av dessa olika ämnen måste EU fortsätta sitt arbete.
Vi måste visa att vi fortfarande är fullt förmögna att fatta beslut och vidta åtgärder.
De debatter som ni nu kommer att genomföra kommer säkerligen att bli en sporre i den riktningen.
