# ID: svediakorp-gov456892
# author: Jules Maaten, (speaker)
# authorBorn: 
# pseudonym: 
# translator: 
# title: 
# subtitle: 
# originalTitle: 
# manuscriptDate: 
# originDate: 2005-06-07
# retrieveDate: 2020-06-24
# sourceDescription: Retrieved from Språkbanken's collection 'Europarl - svenska', containing the Swedish part of the European Parliament Proceedings Parallel Corpus.
# genre: governmental
# subgenre: European Parliament, EU, speech
# location: 
# language: sv
# languageVariety: 
# codeswitching: 
# originalLanguage: NL
# manuscript: 
# manuscriptChapter: 
# manuscriptPages: 
# printer: 
# printedVolume: 
# printedIssue: 
# printedPages: 
# printedDate: 
# editor: 
# publisher: 
# digitisationMethod: 
# transcriptionPrinciples: 
# transcriber: 
# retrievedFrom: Språkbanken (https://spraakbanken.gu.se/)
# retrieveFormat: XML
# annotation: tokens, lemma, POS, morphology, syntax
# annotationMethod: automatic
# words: 453
# sentences: 17
# sentenceOrder: original
# URL: https://spraakbanken.gu.se/resurser/europarl-sv
# cite: 
# availability: CC-BY attribution (https://creativecommons.org/licenses/by/4.0/)


. Tack, herr talman!
Hälsan är naturligtvis viktig för alla, och den är grundläggande för vår livskvalitet.
Detta förtjänstfulla betänkande av John Bowis – och jag måste säga att det ursprungliga betänkandet, det vill säga innan det antogs av utskottet för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet, faktiskt var mycket bättre än det betänkande vi behandlar nu – är i alla händelser ett steg i rätt riktning för att främja folkhälsan.
Betänkandet innehåller många känsliga förslag, och jag vågar mig på att säga att det kanske lämnas till andra, däribland mig själv, att säga de oförsiktiga sakerna, eftersom språket i betänkandet naturligtvis kunde ha varit mer kraftfullt.
Versionen efter det att betänkandet antogs i utskottet innehåller många ” det skulle vara trevligt om ”, och ” det skulle vara bra om vi främjade det och det ”, och slutsatsen är återigen att ansvaret för sjuk- och hälsovårdfrågorna faktiskt ligger hos medlemsstaterna.
Det visste jag redan.
Det är vad som fastställs i fördraget, men frågan är naturligtvis om det är hållbart på lång sikt.
Hur hjälper vi egentligen sjuka människor, till exempel när det gäller de långa väntetiderna i mitt eget land, eller bristen på specialistkunskaper?
Jag vill därför ta detta tillfälle i akt att förespråka att Europeiska unionen bör axla ett större ansvar på folkhälso- och sjukvårdsområdet.
Om någon är sjuk skall de ges möjligheten att få behandling utomlands.
Att hålla gränserna stängda för sjukvård av alla möjliga administrativa, förfarandemässiga eller ekonomiska skäl ligger till syvende och sist inte i konsumenternas intresse, och det är därför vi är här, när allt kommer omkring.
Rätten att söka läkarvård utomlands har redan erkänts av EG-domstolen, och som John Bowis med rätta föreslår, varför inte skriva in den rätten i EU-lagstiftningen?
Vi lever i ett modernt samhälle med välutbildade, rörliga och ansvarsfulla medborgare, och de måste kunna bestämma själva var de vill bli behandlade och hur.
Att öppna gränserna för patienter sporrar även sjuk- och hälsovården i våra egna medlemsstater att höja kvaliteten, minska vårdköerna och tillgängliggöra specialistkunskaper.
Samtidigt vill jag dock betona den positiva funktion som EU fyller inom sjuk- och hälsovården, och kommissionens närvaro vid denna okristliga timme uppskattas desto mera.
Denna debatt om sjuk- och hälsovården i Europeiska unionen är ett undantag från regeln att EU ofta förknippas med den negativa bilden av byråkrati och utarbetande av meningslösa och onödiga regler.
Vi gör ett gott arbete här, och det är självklart att vi kommer att rösta för betänkandet av John Bowis med stor entusiasm.
